Borta bra, men hemma bäst.

Nu är jag hemma i Mae Sot igen efter mitt lilla Singapore äventyr och det var obeskrivligt skönt att komma hem igen.

Anledningen till att jag har varit ute och flängt är att jag har bestämt mig för att stanna ytterligare en månad till den 18 Augusti.

Singapore ar inte Thailand

Singapore. Ja, det ar rent, snyggt, coolt, vasterlandskt, dyrt. Men tusan vad jag saknar Thailand. Jag alskar mitt Thai liv. Det ar smutsigt, svettigt, knasigt och alldeles underbart. Jag tror verkligen att jag ar fodd i fel land, eller forresten utan att vara fodd i Sverige skulle jag inte ha de mojligheter jag har nu och skulle inte uppskatta det pa samma satt.

I gar var jag pa bio har och trots att Singapore i stort satt har samma prisklass som Sverige kostade det 35 kronor att ga pa bio, vad ar det for fel pa svensk filmindustri? Bio salongen var sjukt gigantiskt, har inte sett nagot liknande.

Mitt i ett aventyr

det gick inte riktigt som jag tankt med att ansoka om visum i Bangkok utan jag maste lamna landet for att ansoka och hastigt och lustigt sa kopte jag mig en biljett till Singapore, sa om nagra timmar sitter jag pa ett plan dit. Jag har aldrig varit dar sa det kan ju vara trevligt att se nagot nytt. Just nu sitter jag framfor en dator hos frisoren och gor slingor i mitt har, kanns jatte konstigt att vara placerad framfor en dator medans frisoren gor sin grej, men tydligen ar det sa man gor har. Ska springa en repa har pa MBK ocksa och panik shoppa lite innan jag aker till flyplatsen. Jesus amalia.

Bangkok ännu en gång.

Oj, vad dåligt det har varit med bloggande de sista dagarna, skyller på idé torka.
I kväll ska jag ta nattbussen till bangkok ännu en gång, denna gång för att ansöka om visum. Förhoppningsvis ska jag gå på bio, göra slingor och shoppa lite också, som en liten semester hoppas jag. Så förhoppningsvis återkommer jag med lite ny energi om några dagar.

18 Juni, sorgens dag.

Den 18 Juni kommer jag komma ihåg som sorgens dag, det är nämligen dagen då Sverige åkte ur EM och det är också dagen så Sverige tog ett stort kliv emot ett samhälle jag inte på något sätt vill vara en del av. Att öka övervakningen och låta staten rota runt i mitt privatliv är inte på något sätt förenligt med mina grundvärderingar. Att öka övervakningen innebär att vi fortsätter att göra det lättare att isolera oss från våra medmänniskor, vi behöver inte lita på dem i vår närhet, vi behöver egentligen inte lägga ner möda på att fundera på hurvida Tant Greta är en snäll tant eller om hon egentligen är en galen terrorist, allt det där kan ju storebror sköta åt oss, så att vi kan vara säkra på att vi lever i ett "tryggt" samhälle och att vi bekämpar kriminalitet på bästa sätt.

Men vad händer med ett folk som växer upp i tron om att det är bra att övervaka folk och på så sätt kan man förhindra kriminalitet, vad händer med en generation som växer upp i tron om att utan denna övervakningen så släpper vi ondskan lös. Vad får vi för samhälle när staten kan läsa våra mejl, när de kan lyssna på våra telefonsamtal med nära och kära. Hur förändras människans integritet och kreativitet när hon vet att någon alltid kan höra hennes samtal och alltid läsa hennes mejl.

Det är fruktansvärt att riksdagsledamöter har varit tvungna att rösta i linje med sitt parti, dessa personer är folkvalda och sviker dem de representerar när de inte röstar med sitt hjärta och sina värderingar, det är tjänstefel.

Jag kan bara hoppas att detta var den sista spiken i kistan för den borgerliga regeringen. De försöker inte bara förstöra det svenska välfärdssystemet, de försöker också göra om vårat samhälle från grunden på det mest avskyvärda sätt, de försöker skapa ett samhälle där rädsla råder över allt.

Jens Orback och Palmecentret.

Detta är kanske ingen pinfärsk nyhet längre men iallafall har jag inte bloggat om det så. Jens Orback blir ny generalsekretare för Palmecentret och det tycker jag är ett intressant val, av diverse anledningar men viktigast av allt så tycker jag att det är otroligt spännande att se hur han ska rodda det stora skeppet, särskilt med tanke på borgarnas vulgära böjelse för att skära ner på Palmecentret så mycket de kan.

Jens figurerade väldigt flitigt i media runt om i världen i samband med hans resa till Burma tillsamans med sin sidekick Kristian Brangefeldt och deras skildring av cyklonens framfart täckte de flesta löp. Innan de reste in till Burma var de här i Mae Sot under en vecka för att Jens skulle få skapa sig en uppfattning om Burmas oppositionsrörelse och jag fick tillfälle att umgås med en sympatisk, karismatisk och jäkligt trevlig ex minister och jag tror att det är det som kan vara nyckeln, vi behöver mer politiker som inte sitter på sina höga hästar och kommer med pekpinnar, vi behöver politiker som vi kan känna sympati för, som vi kan identifiera oss med. Vi behöver ministrar som står för sin misstag, som erkänner att de inte alltid är perfekta.





-Jag känner både vördnad, stolthet, engagemang och ödmjukhet över att få leda en organisation som bär Olof Palmes namn, säger Jens Orback.



_______________________________________________________

Catti bloggar på Promemorian om SD, S- studenters Kongress blogg uttalar sig om FRA-lagen och Aftonbladet skirver om nätupproret mot FRA-lagen.

Burma Can´t Wait

Stoooor match blev liten...

Jaha, igår bänkade vi oss på Aiya, en burmes restaurang, för att kolla på fotbollen tillsammans med de som äger och jobbar där, de är nämligen inbitna fotbolls fans och följer allt. Den ena killen berättade att hans hobbies är fotboll och golf. Han var dock lite besviken eftersom att missade sista VM: et eftersom han satt i fängelse i Burma. Hmm, undra vad jag gjorde....jo, just ja, jag satt och drack öl på en uteservering i Örebro. Livet är rättvist...

Jäkla skitmatch iallafall, mål i 92:a minuten är INTE kul och att sätta in Källström i 85:e minuten är inte ok någonstans.

Närkontakt med polisen.

I dag hade jag min första närkontakt med den satans korrupta och idiotiska poliskår som finns i Mae Sot. Vanligtvis bryr de sig inte ett dyft om vad vi västerlänningar gör, vi står liksom över lagen här på något vis. Det är vi på första plats, sedan thailändarna och längst ner på listan kommer burmeserna. I allafall så var jag och Phoe Thein ute och åkte i dag och vi åkte förbi polisen, som så många gånger förr utan att de lyft ett finger, men just idag var de inte på det humöret och de stoppade oss och började ställa frågor om hjälm, pass och körkort och allt möjligt. Det hela slutade med att de tog nycklarna och vi fick en böteslapp för att han inte hade något pass och för att jag inte hade någon hjälm. Sedan fick han snällt gå och betala på polisstationen och jag väntade, förbannad som tusan.

Polisen är så jäkla okonsekvent att det är sannslöst, ibland är de ute och patrullerar av bara tusan och stannar varenda sate se ser och hittar då alltid något att bötfälla någon för, andra dagar kan du lika gärna köra förbi fyra personer på en motorbike och ingen bär hjälm och de bryr sig inte alls. Det är så frustrerande och man får vara orolig för sina burmesiska vänner så fort de är ute och rör sig runt stan.

I dag är det torsdag och i morgon är det min sista dag av undervisning och det känns minst sagt sorgligt. På tisdag kommer tjejerna att åka tillbaka till sina organisationer för att forsätta sina arbeten och förhoppningsvis efter denna utbildning också ta mer plats och på så sätt sprida sitt kunnande och sina erfarenheter.

Tiden rinner i väg och jag jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt jag borde, jag måste avsluta min statskunskap kurs och påbörja min sommarkurs i projektledning och samtidigt finns den mångder av arbete som behövs göras här på kontoret. Sen vill jag ju hinna med att njuta lite också.

Festen har börjat.

nu har äntligen fotbolls EM dragit i gång och visst, för att jag inte skulle ha något emot att sitta på en utservering i Sverige och ta en öl och se fotbollen men det är bara att göra det bästa av situationen här i Mae Sot. Igår åkte vi till Thaime´s för att se Kroatien-Österrike och ta mig tusan hade de en engelsk tv kanal så vi slapp thailändska kommentatorer. De plockade fram soffan( kan vara den enda soffan i hela Mae Sot) och vi slog oss ner, underbart. Det enda tråkiga är ju tidskillnaden. den tidiga matchen börjar 23.00 här och den sena 02.00 så morgondagens Sverige match kommer kräva lite eftermiddags sömn kan jag tro.

Heja Sverige!

En månad efter.

Det har nu gått en dryg månaden sedan cyklonen i Burma, mediarapporteringen har minskat kraftigt och både USA och Frankrike har dragit tillbaka sina skepp med hjälp till de drabbade från Burmas kust efter att ha nekats tillträde. Omvärldens intresse har minskat, men i Burma fortsätter den dagliga kampen för överlevnad och här i Mae Sot har flyktningar börjat leta sig hit, de kommer från de hårt drabbade Irrawaddy deltat och från Rangoon och alla har de förlorat någon av sina nära och kära och flera är föräldralösa barn, som just nu bor på MaeTao Clinic eller på något kontor som tllhör de burmesiska hjälporganinsationerna som finns här.

________________________________________

S-studenters Burmablogg om arresteringar och företagen på svarta listan.

Mina elevers blogg

Polis Polis

I dag när jag satt och åt frukost kom den ökända polisbilen förbi, den som ser ut som en barack med galler, i den var ett stort antal burmeser intryckta, vuxna och barn. Det tar bort lite av matlusten minst sagt.

Man kan ju bli förbannad för mindre.

angående olika öden

Jag blir ofta överraskad över det mod och den outtröttliga energi den burmesiska oppositionen har, hur alla kämpar för en bättre framtid och för ett bättre liv. Det finns så många organisationer som är dedicerade till detta och gör ett häpnadsväckande arbete och alla är övertygande om att Burma inom en snar framtid kommer att bli en demokrati.

I denna fascination är det lätt att glömma bort att alla burmeser som finns här bär på otroliga livshistorier som man inte ens önskar sin värsta fiende.

Jag satt och pratade med en av mina allra finaste vänner, P.T, här idag om hans önskningar och hans framtid. Han flydde från Burma för fem år sedan och sedan dess har hans pappa varit här en gång och det vara för bara några månader sedan och det slutade med att hans pappa blev arresterad av den thailändska polisen och hans blev tvungen att åka till polisstationen för att muta dem för att kunna få ut sin far, detta tog självklart hårt på P.T, ingen vill behöva hämta sin gamla pappa på polisstationen, en pappa som har gjort en lång resa för att kunna komma och se sin son för första gången på många år.

Om någon månad kommer P.T att åka till Canada och studera, något han kan göra tack vare att han är en flykting från Burma och han har därför fått ett stipendium som tillåter detta. Nu vill hans mamma gärna komma och besöka honom innan han åker, sin mamma har han inte sett sedan han flydde och att få henne till Mae Sot innebär en massa noggrann planering och självklart vissa risker, risker han inte vill att sin mamma ska behöva ta.

En av P.T högsta drömmar är att kunna sitta och fiska med sin pappa på en strand i hans hemstad och han har en systerdotter han aldrig har träffat, hans barndomsvänner är spridda över världen.

Att kunna se och träffa sin föräldrar och sina syskon är en självklarhet för de allra flesta av oss, att umgås med sina nära vänner är det allra bästa, att veta att alla nära och kära har det bra är viktigt för att själv må riktigt bra. Saker som är självklara för oss är lång ifrån vardag för dessa personer.
______________________________________

Bloggat om Burma; Carina, S-studenters Burmablogg,

Media om Burma; Orback och Brangenfeldt i AiP