Sista helgen i Mae Sot

jaha, nu har den sista hela helgen i Mae Sot passerat och det har varit en fullspäckad helg. I fredags kom Matt på ett kortbesök, han jobbade här förra året och har nu tröttat på att vara arbetslös i England och kommit tillbaka för att jobba i Mae Sariang och givetvis svängde han förbi Mae Sot för att ta en öl med den svenska kolonin. Trevligt.

I går var vi på 30-års fest i irländsk anda, med mycket gröna influenser. Kändes som att hela den internationella befolkning här var där, vi räknade till minst 12 länder representerade. Även det var en trevlig kväll.

Mellan allt detta festade har vi också nästan lyckats skriva klart uppsatsen, lite sista pill kvar bara innan inlämning på tisdag.

Det blir en intensiv sista vecka här med uppsatsgrejer och så är det även dags att gå på bröllop på onsdag. carina och KMP ska gifta sig och i äkta burmesisk anda så pågår bröllopet mellan 9-12 på morgonen, vilken fest det ska bli! Ska bli väldigt kul att gå på bröllop.

Hej och hå vad tiden går fort.

Om exakt två veckor så landar jag på Arlanda med förhoppningsvis lite mindre kurslitteratur än vad jag hade med mig på resan ner hit. Det är en vecka kvar till uppsatsen ska vara inlämnad och vi sitter och klipper, klistar och skriver för glatta livet här. Ska bli väldigt skönt när det är klart.

I går åkte Sara till Bangkok för att flyga till Sverige senare i dag, det känns sorgligt. Man blir så van här med den lilla svenska ligan på plats och så vips är en person borta, trist, men vi åker ju snart också.

Tyvärr har det börjat regna lite för mycket här, solen steker inte hela dagarna längre, vilket är lite tråkigt. Det är dock lättare att sova på nätterna när man inte kokar upp.

Chiang Mai

Ja, det må hända att jag inte äger den mest uppdaterade bloggen någonsin, men lika glad för det är jag.

I helgen så styrde de tre musketörerna, jag, Frida och Sara, sina steg mot Chiang Mai. Jag har faktiskt aldrig varit där förrut och det faktum har mötts av en del höjda ögonbryn, men nu är det avklarat. Jag mår säga att det var en mysig stad, bra mycket bättre än Bangkok i allafall. Mysigt helt enkelt. Vi bodde på ett trevligt guesthouse med pool och spenderade dagarna med att gå på massage, shoppa, dricka dyrt Starbucks kaffe och en del annat. Precis som sig bör när man är på semester. Skönt var det.

Men nu är det åter till verkligheten och uppsatsen. Det går framåt måste jag säga och förhoppningsvis skall den vara klar för inlämning den 26 maj. herre jesus, snart är det dags att återvända till Sverige. Jag ser faktiskt fram emot en sommar i Sverige i år med grilling, hängmattor, vänner, barn, löpning i skogen och plugg. Sommaren förra året regnade bort här i Mae Sot och jag såg inte solen på flera månader, hemskt minne.

Jag kom in på mina kurser till sommaren, Retorik och Engelsk grammatik och översättning. För första gången på en evighet kommer jag inte att slava inom äldreomsorgen hela sommaren.

Nu ska jag ta en tripp till gymmet för att svettas lite.

Skriv under!!!!

Detta är en uppmaning till ALLA att skriva under den pågående kampanjen som S-studenter är delaktiga i.

Gör dagens goda gärning!!

http://www.burmasolidarity.eu/main.html

Det gäller även Mor och Far.

Pressrelease: Frige Burmas Politiska Fångar

En global kampanj för Burmas politiska fångar har nu nått en kvarts miljon underskrifter. Organisatörerna siktar på att insamla 888 888 underskrifter till stöd för kampanjen innan den 24:e maj 2009, det datum då Daw Aung San Suu Kyi enligt den Burmesiska lagen ska släppas från sin husarest. Kampanjen, som lanserades den 13:e Mars, har redan samlat ihop 250 000 signaturer. Kampanj aktiviteter iscensätts på fem kontinenter i 32 länder över hela världen, från Sverige till Sydafrika.
Jody Williams som tilldelades Nobels Fredspris 1997 efterlyste idag ökat stöd för en global kampanj med syfte att ge frihet åt alla Burmas politiska fångar, inklusive Daw Aung San Suu Kyi som även hon tilldelats Nobels Fredspris. Daw Aung San Suu Kyi är idag den enda mottagaren av Nobels Fredspris som sitter fängslad, och har varit satt i husarest under 13 av de senaste 19 åren.
Williams vann Fredpriset 1997 för hennes arbete att säkra ett internationellt avtal om ett förbud för personminor. När hon talade på uppdrag från Nobel Women’s Initiative, grundat 2006 av sex av de sju kvinnorna som har tilldelats Nobels Fredspris, sade hon “Många av oss som kämpar för fred världen över kan använda vår frihet för att uttrycka våra åsikter. Men Burmas folk riskerar att fängslas för ett sådant utövande. Vi måste stå axel mot axel med dessa demokratier aktivister som har spärrats in i mörkret. Vi måste visa dem att de inte har glömts bort. Snälla, omfamna Daw Aung San Suu Kyi och hennes kollegor som hjältar för frihet, fred, och demokrati, och skriv på protesten
.
Protestlistan uppmanar FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att göra det till hans personliga prioritet att säkra frisläppandet av alla politiska fångar I Burma, som ett väsentlig första steg mot en nationell försoning och en demokratisering av Burma. Målet med 888 888 namnunderskrifter symboliserar datumet 8/8 1988, dagen då den Burmesiska juntan iscensatte en massaker av 3000 människor som protesterade i Burmas största demokratiska protest någonsin.
För att skriva på protesten besök www.burmasolidarity.eu/main.html eller www.fbppn.net
För mediaintervjuer:
Henrich Harder
Socialdemokratiska Studentförbundets Burmautskott
Tel: 073 030 24 71 eller 018 495 68 69
Email: henrich.harder@gmail.com

Songkran fever

Äntligen är Songkran över. Faktiskt så känns det så. Galenheterna började redan i söndags och höll på till igår kväll. Det är vatten, vatten och åter vatten. Överallt. Det är okej för en dag och jag gav mig hän på måndagen tillsammans med Sara och tjejerna på SYCB, vi stod längs vägen och kastade vatten på alla förbipaserande. Vi hängde även med när de åkte till ett vattenfall här i krokarna som alla tycks åka till såhär på songkran, det var helt fullt med folk, mer folk än vatten i vattenfallet och galna tonåringar som springer runt och slänger vitt puder i allas ansikten. resterande tid har vi mest suttit hemma och väntat på att galenskapen skall vara över och det går att gå ur huset utan att vara tyngsur bara för att man försöker få tag i lite mat. I dag är staden back to normal och det känns underbart.

Krigsmålning

Thai marknad i Mae Sot

Förra veckan upptäckte vi att det pågick en ganska så stor marknad här i staden och den besökte vi så klart. Det var en ganska typiskt thai marknad med allt vad det innebär. Dofter, ljud och värme. Massor med spännande mat, roliga tävlingar och även en suspekt tävling på en scen, något som vi misstänker var en skönhetstävling för killar.

Vi kastade pilar och Frida vann en noshörning som Brandon döpte till Horny, passande nog. Vi målade tygpåsar på ett litet hak ( som troligtvis var tänkt till mindre barn, men inte desto mindre uppskattat hos större människor) och sedan tog jag och Brandon oss en sväng på barnkarusellen. Vi köpte till och med lite traditionellt marknadsgodis, även om det inte var lika gott som det svenska marknadsgodiset.






Foto Sara Holmgren

Munkens dag 11 April

Här nere i Mae sot har vi bestämt oss för att instifta en ny högtid, eftersom att det är ju så trevligt att fira olika ting. Sagt och gjort. Vi kom på den geniala idén att instifta munkens dag; hela idén är att man skall äta munkar tillsammans med munkar, det är nog tyvärr så att denna högtid passar sig bäst här i trakterna eftersom att det finns ett ganska stort utbud av munkar här, buddhistiska sådana alltså.

Vi gick till Dunkin Donuts och inhandlade en kartong med munkar och åkte sedan ut till templet där Fridas munkvänner bor. Vi bjöd på munkar och förklarade det roliga i själva idén om att donut på svenska heter munk och det är ju också passande nog precis vad de är också. Jag tror att poängen gick hem och att firandet var uppskattat, även om de kanske inte var lika förtjust i munkar som jag är. Men vi påpekade vikten av att de lär sig att uppskatta sådan mat eftersom att de alla ska resettla till USA. Trevligt var det!

Foto Sara Holmgren

Äntligen måndag.

Äntligen måndag! Känns nästan så faktiskt. Det har varit en intensiv men mycket rolig helg. Förra veckan anlände Cattis bror med flickvän som är på runtresa i Asien och vi har försökt visa dem det som finns att se här i Mae Sot. Vi har bland annat varit och badat i dammen, den ack så underbara men så smutsiga damm som finns här. Men i detta otroligt heta väder så är man glad för minsta möjlighet till bad. Givetvis brände vi oss rejält, riktigt rejält. Två dagar efter badet är mina axlar fortfarande läckert röda och väldigt varma.

Vi har hunnit med vinkväll i vårat hus, mat på nattmarknaden flera gånger, några öl på Thaimes. Ja, det är väl vad Mae Sot erbjuder ungefär. I går slog däremot jag och Sara på stort och åkte och spelade tennis. Jo, faktiskt. Detta var andra gången i mitt liv som jag höll i ett tennis racket, men det var väldigt skoj ändå. Tur att banan bredvis oss var ledig också eftersom att våran boll åkte över dit hela tiden av någon konstig anledning, men jag tror att min Anna Kournikova kommer att vakna inom mig snart, mycket snart.

Denna vecka kommer vi försöka börja med våra intervjuer till uppsatsen. Nästa vecka kommer troligen att försvinna i tomma intet eftersom att Songkran anländer. Detta är det buddhistiska nyåret som innebar fullt vattenkrig i en vecka i kombination med otroliga mängder alkohol för många thailändare och även för burmeserna.

Soptippen som gudglömde tio månader senare.

I dag var jag, Frida och King Zero ( en munk) ute på soptippen utanför Mae Sot. Sist jag var där för närmare 10 månader sedan bodde det närmare 400 personer där och det bloggade jag om här. Nu har många blivit bortkörda av den thailändska polisen och några har blivit förflyttade med hjälp av en NGO, men det finns fortfarande många kvar där. Barn som vandrar omkring barfota i soporna, flugorna som är överallt och framför allt lukten eller snarare stanken i detta fall. De försörjer sig genom att leta igenom soporna varje dag, hela dagarna. De letar främst efter plast som de sedan säljer till plastfabriken som ligger i anslutning till soptippen.

Det är en svår uppgift att förflytta familjerna från soptippen av olika anledningar. Skulle några av dem få jobb i någon av alla de fabriker som finns i trakten kan de troligen inte ha med sina barn och då antingen lämna bort dem eller låta dem driva på gatorna under arbetstid, en arbetstid som börjar åtta och pågår till elva på kvällen. Bor de kvar på soptippen får familjen vara tillsammans men är utsatta för diverse hälsorisker och ingen vill väl låta sina barn växa upp på en soptipp. Ett tredje alternativ som några av dem har nappat på innebär att de har blivit förflyttade till ett annat boende, men där har de ingen möjlighet till egen försörjning och det är inget långsiktigt alternativ och har resulterat i att några av familjerna har återvänt till soptippen.

Husdjur

När jag och Frida hade våran inflyttningsfika fick vi några små ankor som husdjur av Sara och Carina och uppenbarligen hade de redan utsett vilka de små djuren representerade av oss, tyvärr har jag ingen motivering till det.

Jag, Frida, Carina och Sara.

Nyinflyttad

Nu har jag och Frida flyttat in i vårat oerhört gula hus med blåa knutar. Det var faktiskt inte alls meningen att det skulle bli ett sådant typiskt svenskt hus, men huset vi från början skulle hyra skulle inte få elektriciteten indragen förren om en vecka. På köpet med huset fick vi även väldigt spännande hyresvärdar. Det är ett par där maken är polis och frugan är en uttråkad frisör, de har ett barn och en burmesisk tjej ( illegal flykting) boende hos sig (lite spännande med tanke på att gubben är polis...). I går hade vi inflyttningsfika med Carina och Sara på besök och då traskar Phraa ( frugan) in hos oss med ett glas whiskey och påbörjar en väldigt lång konversation med oss, på thai. Vi kan ingen thai. Sedan kom hon in med frukt, is och mat i omgångar. Hon är inte jättebra på att känna av när det är dags att gå.

Vi huserar i den vänstra delen av huset.

Äntligen framme.

Lördag förmiddag och jag sitter på Borderline med Frida, Carina och två Saras. Precis som jag alltid gjorde här sist, förutom att det svenska sällskapet är större denna gång.

Bangkok gick bra, men som vanligt är två dagar där mer än nog. Vi åkte dock upp på State Tower och gick på en grym bar och ligger på en takterass 64 våningar upp med utsikt över hela Bangkok. Nästan en religiös upplevelse.

I fredags morse anlände vi till Mae Sot och det känns knappt som jag varit borta. Under åtta månader har staden inte förändrats särskilt mycket. Många människor har lämnat staden och nya har anlänt. Höjdpunkten i går var i allafall att äta på nattmarknaden, en orgie i fisk, soppa, ris och öl. Med fokus på maten.

Igår var jag och hälsade på på kontoret där jag undervisade sist jag var här och det var underbart att träffa min gamla elev, jag har saknat henne som jag saknat ett syster, förlåt kära bröder, men jag har ju ingen syster. Frida och jag var också och inspekterade det hus vi ska hyra under tiden här och det är oerhört stort, som ett stort familjehus i Sverige.

Nu ska jag gå och köpa mig en cykel så att jag kan ta mig fram i staden.

På väg och på väg ut.

I tisdags fick jag och Frida klartecken på våran MFS ansökan, vilket innebär att vi har erhållet ett stipendium för att kunna åka tillbaka till Thailand och skriva våran C- uppsats i statskunskap. Uppsatsen går just nu under arbetsnamnet Feminisation of Migration och kommer säkert bli förbaskat bra. Förhoppningsvis blir det avresa runt mitten av mars och hemresa i början av juni för att kunna opponera i tid.

När jag läser de senaste om Burma på mizzima.com rapporteras det om att juntan annonserat att de beviljar amnesti för 6,313 fångar. Dessa fångar ska enligt juntan ha visat "gott uppförande och disciplin" och att juntan släpper dem för att visa "sympati" med fångarna och deras anhöriga. Vidare menar de att dessa frisläppta fångar ska kunna delta i de "fria" val som kommer att hållas 2010. Detta är rent skitsnack eftersom att flertalet av dessa fångar sitter bakom lås och bom endast på grund av godtyckliga straff från juntan och några "fria" val 2010 existerar inte. Juntan klargör inte heller om några av de frisläppta kommer vara några av de över 2000 politiska fångar som finns i Burma, juntan förnekar nämligen att det ska finnas några politiska fångar alls i Burma.