Äntligen framme.

Lördag förmiddag och jag sitter på Borderline med Frida, Carina och två Saras. Precis som jag alltid gjorde här sist, förutom att det svenska sällskapet är större denna gång.

Bangkok gick bra, men som vanligt är två dagar där mer än nog. Vi åkte dock upp på State Tower och gick på en grym bar och ligger på en takterass 64 våningar upp med utsikt över hela Bangkok. Nästan en religiös upplevelse.

I fredags morse anlände vi till Mae Sot och det känns knappt som jag varit borta. Under åtta månader har staden inte förändrats särskilt mycket. Många människor har lämnat staden och nya har anlänt. Höjdpunkten i går var i allafall att äta på nattmarknaden, en orgie i fisk, soppa, ris och öl. Med fokus på maten.

Igår var jag och hälsade på på kontoret där jag undervisade sist jag var här och det var underbart att träffa min gamla elev, jag har saknat henne som jag saknat ett syster, förlåt kära bröder, men jag har ju ingen syster. Frida och jag var också och inspekterade det hus vi ska hyra under tiden här och det är oerhört stort, som ett stort familjehus i Sverige.

Nu ska jag gå och köpa mig en cykel så att jag kan ta mig fram i staden.