Soptippen som gudglömde tio månader senare.

I dag var jag, Frida och King Zero ( en munk) ute på soptippen utanför Mae Sot. Sist jag var där för närmare 10 månader sedan bodde det närmare 400 personer där och det bloggade jag om här. Nu har många blivit bortkörda av den thailändska polisen och några har blivit förflyttade med hjälp av en NGO, men det finns fortfarande många kvar där. Barn som vandrar omkring barfota i soporna, flugorna som är överallt och framför allt lukten eller snarare stanken i detta fall. De försörjer sig genom att leta igenom soporna varje dag, hela dagarna. De letar främst efter plast som de sedan säljer till plastfabriken som ligger i anslutning till soptippen.

Det är en svår uppgift att förflytta familjerna från soptippen av olika anledningar. Skulle några av dem få jobb i någon av alla de fabriker som finns i trakten kan de troligen inte ha med sina barn och då antingen lämna bort dem eller låta dem driva på gatorna under arbetstid, en arbetstid som börjar åtta och pågår till elva på kvällen. Bor de kvar på soptippen får familjen vara tillsammans men är utsatta för diverse hälsorisker och ingen vill väl låta sina barn växa upp på en soptipp. Ett tredje alternativ som några av dem har nappat på innebär att de har blivit förflyttade till ett annat boende, men där har de ingen möjlighet till egen försörjning och det är inget långsiktigt alternativ och har resulterat i att några av familjerna har återvänt till soptippen.