Nyinflyttad

Nu har jag och Frida flyttat in i vårat oerhört gula hus med blåa knutar. Det var faktiskt inte alls meningen att det skulle bli ett sådant typiskt svenskt hus, men huset vi från början skulle hyra skulle inte få elektriciteten indragen förren om en vecka. På köpet med huset fick vi även väldigt spännande hyresvärdar. Det är ett par där maken är polis och frugan är en uttråkad frisör, de har ett barn och en burmesisk tjej ( illegal flykting) boende hos sig (lite spännande med tanke på att gubben är polis...). I går hade vi inflyttningsfika med Carina och Sara på besök och då traskar Phraa ( frugan) in hos oss med ett glas whiskey och påbörjar en väldigt lång konversation med oss, på thai. Vi kan ingen thai. Sedan kom hon in med frukt, is och mat i omgångar. Hon är inte jättebra på att känna av när det är dags att gå.

Vi huserar i den vänstra delen av huset.

Äntligen framme.

Lördag förmiddag och jag sitter på Borderline med Frida, Carina och två Saras. Precis som jag alltid gjorde här sist, förutom att det svenska sällskapet är större denna gång.

Bangkok gick bra, men som vanligt är två dagar där mer än nog. Vi åkte dock upp på State Tower och gick på en grym bar och ligger på en takterass 64 våningar upp med utsikt över hela Bangkok. Nästan en religiös upplevelse.

I fredags morse anlände vi till Mae Sot och det känns knappt som jag varit borta. Under åtta månader har staden inte förändrats särskilt mycket. Många människor har lämnat staden och nya har anlänt. Höjdpunkten i går var i allafall att äta på nattmarknaden, en orgie i fisk, soppa, ris och öl. Med fokus på maten.

Igår var jag och hälsade på på kontoret där jag undervisade sist jag var här och det var underbart att träffa min gamla elev, jag har saknat henne som jag saknat ett syster, förlåt kära bröder, men jag har ju ingen syster. Frida och jag var också och inspekterade det hus vi ska hyra under tiden här och det är oerhört stort, som ett stort familjehus i Sverige.

Nu ska jag gå och köpa mig en cykel så att jag kan ta mig fram i staden.

På väg och på väg ut.

I tisdags fick jag och Frida klartecken på våran MFS ansökan, vilket innebär att vi har erhållet ett stipendium för att kunna åka tillbaka till Thailand och skriva våran C- uppsats i statskunskap. Uppsatsen går just nu under arbetsnamnet Feminisation of Migration och kommer säkert bli förbaskat bra. Förhoppningsvis blir det avresa runt mitten av mars och hemresa i början av juni för att kunna opponera i tid.

När jag läser de senaste om Burma på mizzima.com rapporteras det om att juntan annonserat att de beviljar amnesti för 6,313 fångar. Dessa fångar ska enligt juntan ha visat "gott uppförande och disciplin" och att juntan släpper dem för att visa "sympati" med fångarna och deras anhöriga. Vidare menar de att dessa frisläppta fångar ska kunna delta i de "fria" val som kommer att hållas 2010. Detta är rent skitsnack eftersom att flertalet av dessa fångar sitter bakom lås och bom endast på grund av godtyckliga straff från juntan och några "fria" val 2010 existerar inte. Juntan klargör inte heller om några av de frisläppta kommer vara några av de över 2000 politiska fångar som finns i Burma, juntan förnekar nämligen att det ska finnas några politiska fångar alls i Burma.

På väg.

Just nu sitter jag på flygplatsen i Bangkok och försöker få tiden att gå. Jag lämnade Mae Sot kl 08 i morse, vilket betyder 03 i Sverige och landar 15 i morgon, vilket innebär 36 timmar på resande fot. Känner mig inte som en nyponros direkt. Jag har dock inhandlat en parfym efter mycket luktande och sprutande, så just nu luktar jag nog som en parfymfabrik.

Jag kan verkligen inte fatta att jag landar i Sverige i morgon, känns jättekonstigt.

Sista

Jag har precis varit och vinkat av PT som åkt till sitt Camp för att sedan åka till Canada. Nu sitter jag i mitt mycket stökiga rum och funderar på hur jag ska kunna få ner allt i en väska och hur jag ska orka göra allt jag måste hinna med i dag.

sedan sist har vi haft avskedsmiddag på kontoret och jag ska åka förbi och krama tjejerna för en sista gång senare i eftermiddag.

KMP fyllde år i tisdags och det firade vi med lite mat och sedan gick vi på Queens market och kastade pilar och vann värdelösa priser och åt lite friterade insekter.

Igår var vi ute på sista middagen på Aiya och sen biljard på kungs och senare också allsång på Thaime´s och givetvis nattamat på nightmarket på vägen hem.

Mina Favoritkillar i Mae Sot, PT och Matt

sista, sista. Mycket sista just nu. Det är tungt att lämna detta.

Sista hela helgen i Mae Sot

Det har varit en slitsam helg med för mycket skoj på schemat. I fredags var jag, Phoe Thein, Tommy och Brandon på rock konsert, men vet inte riktigt om det var så mycket rock över konserten eftersom att alla satt vid bord coh åt och drack samtidigt, inte mycket headbangande. Det var tydligen en väldigt känd Thaigitarrist som konserten gällde och jag måste erkänna att han var mycket imponerande och det hela slutade givetvis med att tre galna faranger står framför scen och dansar och vi lyckades till och med få med oss några thai i svängarna.

På lördagen anordnades ett going away party för PT som åker till Canada nästa vecka och kvällen slutade på Thaime´s ännu en gång där jag deltog i allsång framåt småtimmarna, men förhoppningsvis har alla hunnit förtränga min sångröst till nu.

8 8 88

Idag är det tjugo år sedan studentupproret i Burma slutade i blodbad efter att militären öppnade eld mot demonstranterna. Det är idag vi ska minnas dessa studenter som föll offer för juntans förtryck. Vi ska inte glömma de människor i Burma som dagligen kämpar för att överleva i ett land som styrs av generaler med järnhand, där ordet demokrati inte ens existerar på burmesiska utan man tvingas använda det engelska democracy. Ett land där yttrandefrihet inte finns.

I all denna OS yra ska vi inte glömma människorna i Burma och inte heller glömma att generalerna i Burma stöds av den kinesiska regeringen, vi ska inte heller ignorera det faktum att den kinesiska regeringen utsätter sina egna medborgare för godtycklig övervakning och censur, där internetanvändare fängslas för att de bloggar om "fel" saker¨. Bristen för mänskliga rättigheter är påtaglig och Kina utövar dödsstraff som straffmetod mot icke-våldsbrott som tex korruption.
___________________________________________________

Här kommer lite tänkvärd läsningen en dag som denna:

Debattartikel i Aftonbladet av karin Strandås och Khin Ohmar om Burma.

Tuffa Friidrottare som protesterar mot Kinas brist på mänskliga rättigheter.

Våran vän Aung Moe Zaw här i Mae Sot, ordförande för DPNS, var en av de som mötte George Bush för en lunch i Bangkok igår.

En något överstylad Laura Bush besökte Mae La camp och Mae Tao clinic i går, hon hade sin dotter Barbra som sällskap, som fyrar av ett lite för stort leende för att det hela ska vara trovärdigt.

Bloggat; Catti uppmanar till samling på Mynttorget i Stockholm kl 20 för att minnas Burma. Raul ge bakgrundsfakta till dagens minneshögtid. Frida bojkottar OS invigningen.

Sverige närmar sig med stormsteg

nu börjar det bli farligt nära hemresan till Sverige och jag har hört att det regnat mycket i Sverige de senaste dagarna och tro fan det, det är det svenska vädret som förbereder sig på min hemkomst, jag är nämligen ganska säker på att det kommer fortsätta regna när jag kommer hem, åka från regn till regn.

Annars försöker jag hinna med det jag ska, vi försöker planera en Hej Då fest för Phoe Thein som åker till Kanada dagen efter mig och sedan måste jag försöka anordna någon form av going away aktivitet på kontoret.

Planen är iallafall att lämna Mae Sot nästa söndag morgon och åka till Bangkok med morgonbussen eftersom att mitt plan går 00.45 på söndag kvällen. Så det blir ingen shopping i Bangkok denna gång, vilket innebär minimalt med presenter till nära och kära, men ni överlever nog, ni får ju träffa mig! jippi! Eller?