8 8 88

Idag är det tjugo år sedan studentupproret i Burma slutade i blodbad efter att militären öppnade eld mot demonstranterna. Det är idag vi ska minnas dessa studenter som föll offer för juntans förtryck. Vi ska inte glömma de människor i Burma som dagligen kämpar för att överleva i ett land som styrs av generaler med järnhand, där ordet demokrati inte ens existerar på burmesiska utan man tvingas använda det engelska democracy. Ett land där yttrandefrihet inte finns.

I all denna OS yra ska vi inte glömma människorna i Burma och inte heller glömma att generalerna i Burma stöds av den kinesiska regeringen, vi ska inte heller ignorera det faktum att den kinesiska regeringen utsätter sina egna medborgare för godtycklig övervakning och censur, där internetanvändare fängslas för att de bloggar om "fel" saker¨. Bristen för mänskliga rättigheter är påtaglig och Kina utövar dödsstraff som straffmetod mot icke-våldsbrott som tex korruption.
___________________________________________________

Här kommer lite tänkvärd läsningen en dag som denna:

Debattartikel i Aftonbladet av karin Strandås och Khin Ohmar om Burma.

Tuffa Friidrottare som protesterar mot Kinas brist på mänskliga rättigheter.

Våran vän Aung Moe Zaw här i Mae Sot, ordförande för DPNS, var en av de som mötte George Bush för en lunch i Bangkok igår.

En något överstylad Laura Bush besökte Mae La camp och Mae Tao clinic i går, hon hade sin dotter Barbra som sällskap, som fyrar av ett lite för stort leende för att det hela ska vara trovärdigt.

Bloggat; Catti uppmanar till samling på Mynttorget i Stockholm kl 20 för att minnas Burma. Raul ge bakgrundsfakta till dagens minneshögtid. Frida bojkottar OS invigningen.

Jens Orback och Palmecentret.

Detta är kanske ingen pinfärsk nyhet längre men iallafall har jag inte bloggat om det så. Jens Orback blir ny generalsekretare för Palmecentret och det tycker jag är ett intressant val, av diverse anledningar men viktigast av allt så tycker jag att det är otroligt spännande att se hur han ska rodda det stora skeppet, särskilt med tanke på borgarnas vulgära böjelse för att skära ner på Palmecentret så mycket de kan.

Jens figurerade väldigt flitigt i media runt om i världen i samband med hans resa till Burma tillsamans med sin sidekick Kristian Brangefeldt och deras skildring av cyklonens framfart täckte de flesta löp. Innan de reste in till Burma var de här i Mae Sot under en vecka för att Jens skulle få skapa sig en uppfattning om Burmas oppositionsrörelse och jag fick tillfälle att umgås med en sympatisk, karismatisk och jäkligt trevlig ex minister och jag tror att det är det som kan vara nyckeln, vi behöver mer politiker som inte sitter på sina höga hästar och kommer med pekpinnar, vi behöver politiker som vi kan känna sympati för, som vi kan identifiera oss med. Vi behöver ministrar som står för sin misstag, som erkänner att de inte alltid är perfekta.





-Jag känner både vördnad, stolthet, engagemang och ödmjukhet över att få leda en organisation som bär Olof Palmes namn, säger Jens Orback.



_______________________________________________________

Catti bloggar på Promemorian om SD, S- studenters Kongress blogg uttalar sig om FRA-lagen och Aftonbladet skirver om nätupproret mot FRA-lagen.

Burma Can´t Wait

En månad efter.

Det har nu gått en dryg månaden sedan cyklonen i Burma, mediarapporteringen har minskat kraftigt och både USA och Frankrike har dragit tillbaka sina skepp med hjälp till de drabbade från Burmas kust efter att ha nekats tillträde. Omvärldens intresse har minskat, men i Burma fortsätter den dagliga kampen för överlevnad och här i Mae Sot har flyktningar börjat leta sig hit, de kommer från de hårt drabbade Irrawaddy deltat och från Rangoon och alla har de förlorat någon av sina nära och kära och flera är föräldralösa barn, som just nu bor på MaeTao Clinic eller på något kontor som tllhör de burmesiska hjälporganinsationerna som finns här.

________________________________________

S-studenters Burmablogg om arresteringar och företagen på svarta listan.

Mina elevers blogg

angående olika öden

Jag blir ofta överraskad över det mod och den outtröttliga energi den burmesiska oppositionen har, hur alla kämpar för en bättre framtid och för ett bättre liv. Det finns så många organisationer som är dedicerade till detta och gör ett häpnadsväckande arbete och alla är övertygande om att Burma inom en snar framtid kommer att bli en demokrati.

I denna fascination är det lätt att glömma bort att alla burmeser som finns här bär på otroliga livshistorier som man inte ens önskar sin värsta fiende.

Jag satt och pratade med en av mina allra finaste vänner, P.T, här idag om hans önskningar och hans framtid. Han flydde från Burma för fem år sedan och sedan dess har hans pappa varit här en gång och det vara för bara några månader sedan och det slutade med att hans pappa blev arresterad av den thailändska polisen och hans blev tvungen att åka till polisstationen för att muta dem för att kunna få ut sin far, detta tog självklart hårt på P.T, ingen vill behöva hämta sin gamla pappa på polisstationen, en pappa som har gjort en lång resa för att kunna komma och se sin son för första gången på många år.

Om någon månad kommer P.T att åka till Canada och studera, något han kan göra tack vare att han är en flykting från Burma och han har därför fått ett stipendium som tillåter detta. Nu vill hans mamma gärna komma och besöka honom innan han åker, sin mamma har han inte sett sedan han flydde och att få henne till Mae Sot innebär en massa noggrann planering och självklart vissa risker, risker han inte vill att sin mamma ska behöva ta.

En av P.T högsta drömmar är att kunna sitta och fiska med sin pappa på en strand i hans hemstad och han har en systerdotter han aldrig har träffat, hans barndomsvänner är spridda över världen.

Att kunna se och träffa sin föräldrar och sina syskon är en självklarhet för de allra flesta av oss, att umgås med sina nära vänner är det allra bästa, att veta att alla nära och kära har det bra är viktigt för att själv må riktigt bra. Saker som är självklara för oss är lång ifrån vardag för dessa personer.
______________________________________

Bloggat om Burma; Carina, S-studenters Burmablogg,

Media om Burma; Orback och Brangenfeldt i AiP

18 års jubileum

I dag arresterades minst 15 ungdomar ur Burmas största oppositions parti, National League for Democracy då de marcherade mot sin partiordförande Aung San Suu Kyis hus. Det är idag 18 år sedan 1990 års val hölls i Burma, ett val som NLD vann stort, men också ett val som aldrig godkändes av militärjuntan och i lördags gick enligt burmesisk lag Aung San Suu Kyis husarrest ut, eftersom att enligt lagen kan en person inte vara satt i husarest längre än 5 år då personen i fråga anses vara ett hot mot rikets säkerhet och fred. Helt överraskande är det dock inte att militärjuntan fortfrande tvingar kvar henne i husarrest och detta är något som omvärlden bör agera på, särskilt nu när allt fokus ligger på Burma och de pengar som kommer pumpas in i landet av internationella donatorer bör komma med förbehållet att Aung San Suu Kyi släpps fri och att hon kan få verka som den national hjälte hon är i en tid som denna, då det burmesiska folket behöver all hjälp de kan få.

Agera och gör det nu!

Det är dags för den svenska regeringen att agera och det är dags för just Dig att skriva under namninsamligen som fördömer folkomröstningen som just nu äger rum i Burma och som kräver att man släpper alla politiska fångar som sitter fängslade och självklart att de öppnar upp för att ta emot hjälp till den katastrofdrabbbade befolkningen.

Agera nu.

1:a Maj

Idag har vi firat första maj på ett väldigt osvenskt sätt. Morgonen började med att jag och Carina åkte till kontoret kl 8 eftersom att bilen som skulle komma och hämta oss och några av tjejerna skulle komma kl 8.30, men tiden gick och ingen bil kom och precis när jag höll på att somna stämde Carina upp till sång och sjung Internationalen och lite andra kampsånger för att pigga upp stämningen. Till slut kom iallafall bilen, närmare bestämt kl 10.15 och vi åkte till YCOWA ( fackförening för migrantarbetarna). På plats fick vi lyssna till en mängd tal, alla givetvis på burmesiska, men jag hann snappa upp ord som Mingla Ba (hej), amerika, ryssland, kommunism och givetvis ordet demokrati efftersom att det finns inget ord på burmesiska för demokrati, och det säger väl egentligen allt om styret i det landet. Det sjöngs burmesisk arbetarkampsång och en snygg Miss Migrant sa några väl valda ord också. När vi sedan skulle åka hem stängdes snabbt grindarna ut mot vägen eftersom att polisen hade varit i krokarna och ingen burmes utan pass( det vill i runda slängar säga alla) vill springa på polisen på gatan eftersom att de då måste muta polisen på plats för att kunna släppas eller också blir de tagna till häktet där det kostar betydligt mycket mer pengar för att kunna bli släppt och har du riktig otur och inte har några pengar kör polisen över bron och släpper av dig i Burma.

Det står Miss Migrant på hans lilla band

Jag antar att det inte är så många som är ute och demonstrerar på gatorna i Sverige idag som är rädd för att bli tagna av polisen på väg hem och då vara tvungen att muta sig fri?





Upp till kamp!

Dogs Chasing Dogs

Oidentifierade anti-referendum aktivister i Sittwe, huvudstad i Arkan State kom på ett nytt sätt att sprida sin Vote NO kampanj, just nu sprids Vote NO över hela Burma trots att man riskerar långa fängelsestaff för att driva just dessa mot referendumet som äger rum nästa helg, de hängde helt enkelt skyltar med ett X på (som står för NO) rund halsen på en mängd hundar. Detta gjorde att stadens poliser fick ägna dagen åt att försöka fånga dessa hundar för att kunna ta bort skyltarna, men de fick tydligen springa en hel del den dagen eftersom att hundarna var snabbare än poliserna.

AAPP

Sedan militärjuntans krossande av den uprising som ägde rum i Burma 1988 har tusentals personer arresterats, tortertas och blivit dömnda till långa fängelsestaff på grund av sina politiska engagemang. I fängelset tvingas de leva under fruktansvärda förhållanden med olika former av tortyr som dagligt inslag, de som sedan lyckas överlever vistelsen i fängelset utsätts genast för nya påtryckningar av juntan när de släpps fria, de står utan ekonomiska möjligheter och utanför utbildningssystemet, allt för att juntan ska kunna hindra dem från att engagera sig i politiska aktiviteter pånytt, detta gör att de allra flesta tvingas leva sina liv i exil.

I Fredags var jag på möte med AAPP ( Assistance Association for Political Prisoners), som ligger beläget här i Mae Sot och som arbetar med att kartlägga de politiska fångar som sitter i fängelse idag. De arbetar med att möjliggöra för familjer att besöka sina nära och kära i fängelset och håller uppsikt över fångarnas hälsa, både under fängelsevistelsen och efteråt, de arbetar också med att publicera så mycket material som möjligt för att kunna sprida kunskap runt om i världen.

jag har under min korta tid här kommit i kontakt med många människor som suttit fängslade i Burma under många, många år. De har beskrivit tortyrmetoder och förhörsmetoder som får mig att vilja springa runt närmaste hörn och fälla några tårar. I går var jag på middag på DPNS och där fanns också en medlem av exilregeringen som suttit fängslad i 7 år coh han beskrev hur han förhördes i fem dagar i sträck, fem dagar på en pall utan ryggstöd sittandes i samma ställning, natt som dag, utan sömn och mat. Han berättade hur rädd han var för militärerna, men det det som ändå tog överhanden var rädslan för folket, det folk som hade valt honom som regeringsledamöt, rädslan att över att svika folket.

Vilka otroligt modiga människor, de får en att vilja lite mer, kämpa lite hårdare.

Pa plats

här sover jag på en plastmatta, vilket är thailands motsvarighet till hästens skulle jag tro, kanske inte riktigt lika mjuk och skön, men jag sover gott ändå.
detta är den lilla gården som jag har utsikt ifrån huset jag sover.
här kommer en bild på toaletten/duschen. duscha gör man genom att hälla skopor med vatten över sig, mycket skönt när det är varmt, mindre skönt när det är kallt ute eftersom att det bara finns kallvatten.

nu ar jag pa plats sedan nagra dagar och trivs redan kanon!! precis det jag var radd for, kommer aldrig vilja aka hem. bade Frida och Carina ( de tva andra svenskarna i staden och tillika burma-utskottare som jag) har senare lagt sina resor hem senare an planerat sa jag och Carina aker hem ungefar samtidigt.

iallafall sa bor jag nu i ett hus pa cykelavstand fran stan med tva burmes tjejer, till och med ett eget rum har jag och det ar alltid skont, sedan ar det ca 20 meter till SYCB (students and youth congress of Burma, som ar en paraplyorganisation for politiska organisationer med 15 medlemsorganisationer) dar jag ska undervisa tjejer som gar ett women internship program och hjalpa till med arbetet pa kontoret.

de forsta dagarna har det inte hant sa mycket eftersom att det fortfarande ar holiday och jag har spenderat tid med tjejerna pa kontoret, som alsolut envisas med att kalla mig teacher, men borjar vanja mig sa smatt, och sa har jag hangt med Carina och Frida och upptackt stan och atit och tagit en och annan ol.

igar var vi pa Thaime's bar ( ni fattar va? thai och burmes i ett, supersmart!) och efter att ha gett upp alla forsok att undevika vattnet, som fortfarande har flodat, gav vi oss in i vatten kriget med alla andra pa baren och dansande pa gatarn kastade vi vatten pa allt och alla tills solen gick ner och det blev for kyligt att vara dyblot och sedan akte vi hem o bytte om for att fortsatta kvallen, lite torrare. Sa jakla mycket trevliga mannikskor har jag traffat under dessa dagar och alla ar har for att arbeta for samma sak, underbart!

tyvarr har min dator pajat saklart, lamnade in den pa service idag och for den ynkliga kontnaden 100 kronor skulle de formatera om den och installera in windows xp o office, sa tyvarr kan jag inte lagga upp nagra bilder forren dess.

i morgonsoffan pa tv4 deltog Mona Sahlin och tva munkar jag traffade i Geneve, kolla garna.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.381506 , tyvarr far jag inte upp det sjalv och kan inte kommentera inlagget...

nu ska jag sla min ner pa verandan med lite burmesiskt te och lasa en bok innan middag ikvall.