söndag 1 juni 2008

angående olika öden

Jag blir ofta överraskad över det mod och den outtröttliga energi den burmesiska oppositionen har, hur alla kämpar för en bättre framtid och för ett bättre liv. Det finns så många organisationer som är dedicerade till detta och gör ett häpnadsväckande arbete och alla är övertygande om att Burma inom en snar framtid kommer att bli en demokrati.

I denna fascination är det lätt att glömma bort att alla burmeser som finns här bär på otroliga livshistorier som man inte ens önskar sin värsta fiende.

Jag satt och pratade med en av mina allra finaste vänner, P.T, här idag om hans önskningar och hans framtid. Han flydde från Burma för fem år sedan och sedan dess har hans pappa varit här en gång och det vara för bara några månader sedan och det slutade med att hans pappa blev arresterad av den thailändska polisen och hans blev tvungen att åka till polisstationen för att muta dem för att kunna få ut sin far, detta tog självklart hårt på P.T, ingen vill behöva hämta sin gamla pappa på polisstationen, en pappa som har gjort en lång resa för att kunna komma och se sin son för första gången på många år.

Om någon månad kommer P.T att åka till Canada och studera, något han kan göra tack vare att han är en flykting från Burma och han har därför fått ett stipendium som tillåter detta. Nu vill hans mamma gärna komma och besöka honom innan han åker, sin mamma har han inte sett sedan han flydde och att få henne till Mae Sot innebär en massa noggrann planering och självklart vissa risker, risker han inte vill att sin mamma ska behöva ta.

En av P.T högsta drömmar är att kunna sitta och fiska med sin pappa på en strand i hans hemstad och han har en systerdotter han aldrig har träffat, hans barndomsvänner är spridda över världen.

Att kunna se och träffa sin föräldrar och sina syskon är en självklarhet för de allra flesta av oss, att umgås med sina nära vänner är det allra bästa, att veta att alla nära och kära har det bra är viktigt för att själv må riktigt bra. Saker som är självklara för oss är lång ifrån vardag för dessa personer.
______________________________________

Bloggat om Burma; Carina, S-studenters Burmablogg,

Media om Burma; Orback och Brangenfeldt i AiP

1 kommentar:

Catti Ullström sa...

det är märkligt hur lätt det är att glömma att alla de man träffar i mae sot bär på den typen av historier. kanske glömmer vi för att det är så jobbigt att komma ihåg. lite på det vis de själva ibland försöker göra.

catti