AAPP

Sedan militärjuntans krossande av den uprising som ägde rum i Burma 1988 har tusentals personer arresterats, tortertas och blivit dömnda till långa fängelsestaff på grund av sina politiska engagemang. I fängelset tvingas de leva under fruktansvärda förhållanden med olika former av tortyr som dagligt inslag, de som sedan lyckas överlever vistelsen i fängelset utsätts genast för nya påtryckningar av juntan när de släpps fria, de står utan ekonomiska möjligheter och utanför utbildningssystemet, allt för att juntan ska kunna hindra dem från att engagera sig i politiska aktiviteter pånytt, detta gör att de allra flesta tvingas leva sina liv i exil.

I Fredags var jag på möte med AAPP ( Assistance Association for Political Prisoners), som ligger beläget här i Mae Sot och som arbetar med att kartlägga de politiska fångar som sitter i fängelse idag. De arbetar med att möjliggöra för familjer att besöka sina nära och kära i fängelset och håller uppsikt över fångarnas hälsa, både under fängelsevistelsen och efteråt, de arbetar också med att publicera så mycket material som möjligt för att kunna sprida kunskap runt om i världen.

jag har under min korta tid här kommit i kontakt med många människor som suttit fängslade i Burma under många, många år. De har beskrivit tortyrmetoder och förhörsmetoder som får mig att vilja springa runt närmaste hörn och fälla några tårar. I går var jag på middag på DPNS och där fanns också en medlem av exilregeringen som suttit fängslad i 7 år coh han beskrev hur han förhördes i fem dagar i sträck, fem dagar på en pall utan ryggstöd sittandes i samma ställning, natt som dag, utan sömn och mat. Han berättade hur rädd han var för militärerna, men det det som ändå tog överhanden var rädslan för folket, det folk som hade valt honom som regeringsledamöt, rädslan att över att svika folket.

Vilka otroligt modiga människor, de får en att vilja lite mer, kämpa lite hårdare.