Borta bra, men hemma bäst.

Nu är jag hemma i Mae Sot igen efter mitt lilla Singapore äventyr och det var obeskrivligt skönt att komma hem igen.

Anledningen till att jag har varit ute och flängt är att jag har bestämt mig för att stanna ytterligare en månad till den 18 Augusti.

Singapore ar inte Thailand

Singapore. Ja, det ar rent, snyggt, coolt, vasterlandskt, dyrt. Men tusan vad jag saknar Thailand. Jag alskar mitt Thai liv. Det ar smutsigt, svettigt, knasigt och alldeles underbart. Jag tror verkligen att jag ar fodd i fel land, eller forresten utan att vara fodd i Sverige skulle jag inte ha de mojligheter jag har nu och skulle inte uppskatta det pa samma satt.

I gar var jag pa bio har och trots att Singapore i stort satt har samma prisklass som Sverige kostade det 35 kronor att ga pa bio, vad ar det for fel pa svensk filmindustri? Bio salongen var sjukt gigantiskt, har inte sett nagot liknande.

Mitt i ett aventyr

det gick inte riktigt som jag tankt med att ansoka om visum i Bangkok utan jag maste lamna landet for att ansoka och hastigt och lustigt sa kopte jag mig en biljett till Singapore, sa om nagra timmar sitter jag pa ett plan dit. Jag har aldrig varit dar sa det kan ju vara trevligt att se nagot nytt. Just nu sitter jag framfor en dator hos frisoren och gor slingor i mitt har, kanns jatte konstigt att vara placerad framfor en dator medans frisoren gor sin grej, men tydligen ar det sa man gor har. Ska springa en repa har pa MBK ocksa och panik shoppa lite innan jag aker till flyplatsen. Jesus amalia.

Bangkok ännu en gång.

Oj, vad dåligt det har varit med bloggande de sista dagarna, skyller på idé torka.
I kväll ska jag ta nattbussen till bangkok ännu en gång, denna gång för att ansöka om visum. Förhoppningsvis ska jag gå på bio, göra slingor och shoppa lite också, som en liten semester hoppas jag. Så förhoppningsvis återkommer jag med lite ny energi om några dagar.

18 Juni, sorgens dag.

Den 18 Juni kommer jag komma ihåg som sorgens dag, det är nämligen dagen då Sverige åkte ur EM och det är också dagen så Sverige tog ett stort kliv emot ett samhälle jag inte på något sätt vill vara en del av. Att öka övervakningen och låta staten rota runt i mitt privatliv är inte på något sätt förenligt med mina grundvärderingar. Att öka övervakningen innebär att vi fortsätter att göra det lättare att isolera oss från våra medmänniskor, vi behöver inte lita på dem i vår närhet, vi behöver egentligen inte lägga ner möda på att fundera på hurvida Tant Greta är en snäll tant eller om hon egentligen är en galen terrorist, allt det där kan ju storebror sköta åt oss, så att vi kan vara säkra på att vi lever i ett "tryggt" samhälle och att vi bekämpar kriminalitet på bästa sätt.

Men vad händer med ett folk som växer upp i tron om att det är bra att övervaka folk och på så sätt kan man förhindra kriminalitet, vad händer med en generation som växer upp i tron om att utan denna övervakningen så släpper vi ondskan lös. Vad får vi för samhälle när staten kan läsa våra mejl, när de kan lyssna på våra telefonsamtal med nära och kära. Hur förändras människans integritet och kreativitet när hon vet att någon alltid kan höra hennes samtal och alltid läsa hennes mejl.

Det är fruktansvärt att riksdagsledamöter har varit tvungna att rösta i linje med sitt parti, dessa personer är folkvalda och sviker dem de representerar när de inte röstar med sitt hjärta och sina värderingar, det är tjänstefel.

Jag kan bara hoppas att detta var den sista spiken i kistan för den borgerliga regeringen. De försöker inte bara förstöra det svenska välfärdssystemet, de försöker också göra om vårat samhälle från grunden på det mest avskyvärda sätt, de försöker skapa ett samhälle där rädsla råder över allt.

Jens Orback och Palmecentret.

Detta är kanske ingen pinfärsk nyhet längre men iallafall har jag inte bloggat om det så. Jens Orback blir ny generalsekretare för Palmecentret och det tycker jag är ett intressant val, av diverse anledningar men viktigast av allt så tycker jag att det är otroligt spännande att se hur han ska rodda det stora skeppet, särskilt med tanke på borgarnas vulgära böjelse för att skära ner på Palmecentret så mycket de kan.

Jens figurerade väldigt flitigt i media runt om i världen i samband med hans resa till Burma tillsamans med sin sidekick Kristian Brangefeldt och deras skildring av cyklonens framfart täckte de flesta löp. Innan de reste in till Burma var de här i Mae Sot under en vecka för att Jens skulle få skapa sig en uppfattning om Burmas oppositionsrörelse och jag fick tillfälle att umgås med en sympatisk, karismatisk och jäkligt trevlig ex minister och jag tror att det är det som kan vara nyckeln, vi behöver mer politiker som inte sitter på sina höga hästar och kommer med pekpinnar, vi behöver politiker som vi kan känna sympati för, som vi kan identifiera oss med. Vi behöver ministrar som står för sin misstag, som erkänner att de inte alltid är perfekta.





-Jag känner både vördnad, stolthet, engagemang och ödmjukhet över att få leda en organisation som bär Olof Palmes namn, säger Jens Orback.



_______________________________________________________

Catti bloggar på Promemorian om SD, S- studenters Kongress blogg uttalar sig om FRA-lagen och Aftonbladet skirver om nätupproret mot FRA-lagen.

Burma Can´t Wait

Stoooor match blev liten...

Jaha, igår bänkade vi oss på Aiya, en burmes restaurang, för att kolla på fotbollen tillsammans med de som äger och jobbar där, de är nämligen inbitna fotbolls fans och följer allt. Den ena killen berättade att hans hobbies är fotboll och golf. Han var dock lite besviken eftersom att missade sista VM: et eftersom han satt i fängelse i Burma. Hmm, undra vad jag gjorde....jo, just ja, jag satt och drack öl på en uteservering i Örebro. Livet är rättvist...

Jäkla skitmatch iallafall, mål i 92:a minuten är INTE kul och att sätta in Källström i 85:e minuten är inte ok någonstans.