traditionerna lever vidare

Här i Mae Sot har vi en fin tradition bland oss volontärer. Det är nämligen så att någongång under vår vistelse besöker vi sjukhuset av diverse anledningar, ex ormbett, matförgiftning etc. I söndags fick jag göra mitt premiär besök. Efter motorbike olyckan fick jag att sår på foten som såg lite äckligt ut och på söndagen svullnade foten och blev röd, så Frida fick följa med till sjukhuset och visa vägen.

Det är ju schysst hur man måste fylla i civiltillstånd, etnicitet, föräldrarnas namn och massa annat fjant. Iallafall fick jag någon form av VIP behandling, pga av att jag är farang, för jag fick gå före alla andra som satt i kö och komma direkt till sköterskan som slet av mitt stackars plåster och konstaterade infektion. Själva rengörandet av såret var bara rent ut sagt jävligt eftersom att försiktighet och ömhet inte verkar ligga för thailändare och när hon skulle dra bort hudslamsor från såret höll jag krampaktigt i hennes arm hon arbetade med och svor högt. Jag fick ialla fall se mitt underhudsfett på närmare håll än vad jag önskade...

I sann thaianda fick jag sedan en spruta och penicillin. Först ville de att jag skulle komma till sjukhuset varje dag i en vecka för omläggning, men det lyckades jag prata mig ur och hänvisade till att jag var någon form av sköterska i Sverige, så nu behöver jag bara åka tillbaka på fredag och givetvis efter en månad för ytterligare en spruta.

De avslutade även med att säga att jag inte fick bli blöt om foten....vilket är stört omöjligt i detta land eftersom att alla toalettgolv är blöta och det regnar titt som tätt och duscha är inte heller det lättaste.