Det går aldrig! ( på örebroska)

1. Ryktet på byn säger att jag har börjat prata ännu mer Örebro dialekt än jag gjorde från början, detta är givetvis något av ondo och måste stoppas.

2. I kväll hade vi lite spontan karaoke sång på Thaime´s på väg hem efter middagen, stället var näst intill tomt förutom två stackare som inte fattade vad det var frågan om när vi började sjunga, (läs försökte sjunga), eller egentligen var det mest Frida som inte ville stå nära mig när hon sjung, hon sa något om att - Nej det går inte och höll fram armen så jag inte kunde stå riktigt nära och sjunga med henne. Fattar inte alls vad det gällde.

3. Frida åkte till Kambodja i kväll så jag har lånat hennes rum på ett guesthouse och det känns lite som att komma till himlen! Hon har en säng! Jag sover inte på en platsmatta i natt och hon har en egen toalett och en garderob! Makalöst!

Skitiga dörrmattor ÄR sköna att sova på

Kontorets lilla huskatt Diesel

I går flyttade jag in på kontoret eftersom att vi ska byta kontor nästa månad och de har då sagt upp huset jag bor i. Det var en tämligen intressant första natt eftersom att folk gärna inte går och lägger sig förren kl 00.30 men gärna är uppe och stuttsar kl 05 igen och för att göra det hela mer intressant kan jag berätta att jag sover i det gemensamma rum som ligger mitt i och som har dörrar in till båda sovrummen och som grädde på moset är jag sådan som aldrig någonsin skulle somna framför tvn eller med musik på eftersom att jag bara kan sova om det är knäpptyst. Det här med att respektera folk som sover är inget som ligger för burmeser, de pratar gärna i telefon bredvid en när man sover, eller spelar kareoke musik, sjunger lite.

Mer fisk åt folket

Jag sitter just nu och läser en rapport om EUs fiskepolitik på ca 150 sidor och det är så oerhört spännande att jag bara var tvungen att slita mig några minuter för att ägna mig åt att ändra lite på bloggen så jag kan få fina ramar runt mina foton. Viktigt.

AAPP

Sedan militärjuntans krossande av den uprising som ägde rum i Burma 1988 har tusentals personer arresterats, tortertas och blivit dömnda till långa fängelsestaff på grund av sina politiska engagemang. I fängelset tvingas de leva under fruktansvärda förhållanden med olika former av tortyr som dagligt inslag, de som sedan lyckas överlever vistelsen i fängelset utsätts genast för nya påtryckningar av juntan när de släpps fria, de står utan ekonomiska möjligheter och utanför utbildningssystemet, allt för att juntan ska kunna hindra dem från att engagera sig i politiska aktiviteter pånytt, detta gör att de allra flesta tvingas leva sina liv i exil.

I Fredags var jag på möte med AAPP ( Assistance Association for Political Prisoners), som ligger beläget här i Mae Sot och som arbetar med att kartlägga de politiska fångar som sitter i fängelse idag. De arbetar med att möjliggöra för familjer att besöka sina nära och kära i fängelset och håller uppsikt över fångarnas hälsa, både under fängelsevistelsen och efteråt, de arbetar också med att publicera så mycket material som möjligt för att kunna sprida kunskap runt om i världen.

jag har under min korta tid här kommit i kontakt med många människor som suttit fängslade i Burma under många, många år. De har beskrivit tortyrmetoder och förhörsmetoder som får mig att vilja springa runt närmaste hörn och fälla några tårar. I går var jag på middag på DPNS och där fanns också en medlem av exilregeringen som suttit fängslad i 7 år coh han beskrev hur han förhördes i fem dagar i sträck, fem dagar på en pall utan ryggstöd sittandes i samma ställning, natt som dag, utan sömn och mat. Han berättade hur rädd han var för militärerna, men det det som ändå tog överhanden var rädslan för folket, det folk som hade valt honom som regeringsledamöt, rädslan att över att svika folket.

Vilka otroligt modiga människor, de får en att vilja lite mer, kämpa lite hårdare.

FundRaiser för migrantbarnen

igår var vi på Fund Raiser på Thaime´s (givetvis), i tisdags hade vi en storm här i Mae Sot och en av migrantskolorna för burmeserna förstördes i blåsten och regnet och det behövdes samlas in pengar för att kunna återuppbygga skolan. Under kvällen hölls det auktioner med tavlor som var skänkta av lokala konstnärer och en lottdragning hölls där man kunde vinna fantiska priser som en uppblåsbar zebra, tavlor, gamla piratdvd:s och lite annat, självklart vann jag de redan använda dvd filmerna, men det var faktiskt så att det var dem jag hoppades på, perfekt för filmkväll, hade dock inte tackat nej till en väldigt fin tavla av munkar som fanns bland priserna men givetvis lyckades jag välja kuvertet med filmerna.

dagens tips

jag måste faktiskt rekommendera två fantastiska bildspel av Robin:



http://www.sabaimedia.se/bridge/
vid friendship bron som går mellan burma och thailand, någon kilomet utanför Mae Sot, med musik av Anna Ternheim så blir det så vackert att man får gåshud.


http://www.sabaimedia.se/skyline/
med fantastisk burmesisk musik av Win som jobbar som bartender på favorithaket Thaime´s

Soptippen Gud glömde

några kilometer utanför Mae Sot ligger det en soptipp, en stor soptipp med allt vad det innebär, lukter, smuts, flugor, lösdrivande hundar och grisar som bökar runt i sopberget varje dag.
På soptippen bor också ca 300 burmeser som flytt undan förföljelse och fattigdom i Burma, de bor ifallfärdiga hyddor som temporärt har snickrats ihop av bambu och sopor, de äter rester de hittar i soporna och de försörjer sig genom att samla plast bland soporna som de sedan säljer vidare för några ynka baht och de lever i ständig rädsla över att den thailändska polisen skall komma dit och arrestera dem och skicka över dem till Burma igen, denna rädsla gör att kvinnorna hellre föder sina barn ute på soptippen än tar sig till sjukhuset för att få vård.

jag följde med Frida ut till soptippen en dag för att se hur de lever. Frida har tillsammans med några andra anordnaten målarkurs för barnen som undervisas i målning av en burmesisk konstnär här i Mae Sot, tanken är sedan att anordna en venissage för att kunna samla in pengar till de boende på soptippen.

det var en upplevelse att få se det med egna ögon och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken inför all misär och smutsmen samtidigt så finns det så mycket liv och glädje i alla barnen att det är svårt att ta in och ännu svårare att förmedla den känslan till er. Det finns så mycket man vill göra men resurserna är minst sagt begränsade och känslan av att arbeta i uppförsbacke är uttröttade men samtidigt stimulerande,och får en att vilja kämpa ännu hårdare.

hyllningarna flödar

detta är lite av ett utlovat hyllningstal till Robin och Sara som igår övergav oss här i Mae Sot för att åka till Bangkok och sedan hem till Sverige. Jag är lite sur idag, jag hade ju vant mig vid att ha er här och att någon av er skjutsade runt på mig. I allafall så var det super att ni var här, ni är underbara båda två och jag har haft det så bra med er, tusen tack! ( robin, du förstår väl att jag sitter på khrungs och dricker pripps blå i detta ögonblick, de plockade fram dem så fort du hade åkt..)