På väg.

Just nu sitter jag på flygplatsen i Bangkok och försöker få tiden att gå. Jag lämnade Mae Sot kl 08 i morse, vilket betyder 03 i Sverige och landar 15 i morgon, vilket innebär 36 timmar på resande fot. Känner mig inte som en nyponros direkt. Jag har dock inhandlat en parfym efter mycket luktande och sprutande, så just nu luktar jag nog som en parfymfabrik.

Jag kan verkligen inte fatta att jag landar i Sverige i morgon, känns jättekonstigt.

Sista

Jag har precis varit och vinkat av PT som åkt till sitt Camp för att sedan åka till Canada. Nu sitter jag i mitt mycket stökiga rum och funderar på hur jag ska kunna få ner allt i en väska och hur jag ska orka göra allt jag måste hinna med i dag.

sedan sist har vi haft avskedsmiddag på kontoret och jag ska åka förbi och krama tjejerna för en sista gång senare i eftermiddag.

KMP fyllde år i tisdags och det firade vi med lite mat och sedan gick vi på Queens market och kastade pilar och vann värdelösa priser och åt lite friterade insekter.

Igår var vi ute på sista middagen på Aiya och sen biljard på kungs och senare också allsång på Thaime´s och givetvis nattamat på nightmarket på vägen hem.

Mina Favoritkillar i Mae Sot, PT och Matt

sista, sista. Mycket sista just nu. Det är tungt att lämna detta.

Sista hela helgen i Mae Sot

Det har varit en slitsam helg med för mycket skoj på schemat. I fredags var jag, Phoe Thein, Tommy och Brandon på rock konsert, men vet inte riktigt om det var så mycket rock över konserten eftersom att alla satt vid bord coh åt och drack samtidigt, inte mycket headbangande. Det var tydligen en väldigt känd Thaigitarrist som konserten gällde och jag måste erkänna att han var mycket imponerande och det hela slutade givetvis med att tre galna faranger står framför scen och dansar och vi lyckades till och med få med oss några thai i svängarna.

På lördagen anordnades ett going away party för PT som åker till Canada nästa vecka och kvällen slutade på Thaime´s ännu en gång där jag deltog i allsång framåt småtimmarna, men förhoppningsvis har alla hunnit förtränga min sångröst till nu.

8 8 88

Idag är det tjugo år sedan studentupproret i Burma slutade i blodbad efter att militären öppnade eld mot demonstranterna. Det är idag vi ska minnas dessa studenter som föll offer för juntans förtryck. Vi ska inte glömma de människor i Burma som dagligen kämpar för att överleva i ett land som styrs av generaler med järnhand, där ordet demokrati inte ens existerar på burmesiska utan man tvingas använda det engelska democracy. Ett land där yttrandefrihet inte finns.

I all denna OS yra ska vi inte glömma människorna i Burma och inte heller glömma att generalerna i Burma stöds av den kinesiska regeringen, vi ska inte heller ignorera det faktum att den kinesiska regeringen utsätter sina egna medborgare för godtycklig övervakning och censur, där internetanvändare fängslas för att de bloggar om "fel" saker¨. Bristen för mänskliga rättigheter är påtaglig och Kina utövar dödsstraff som straffmetod mot icke-våldsbrott som tex korruption.
___________________________________________________

Här kommer lite tänkvärd läsningen en dag som denna:

Debattartikel i Aftonbladet av karin Strandås och Khin Ohmar om Burma.

Tuffa Friidrottare som protesterar mot Kinas brist på mänskliga rättigheter.

Våran vän Aung Moe Zaw här i Mae Sot, ordförande för DPNS, var en av de som mötte George Bush för en lunch i Bangkok igår.

En något överstylad Laura Bush besökte Mae La camp och Mae Tao clinic i går, hon hade sin dotter Barbra som sällskap, som fyrar av ett lite för stort leende för att det hela ska vara trovärdigt.

Bloggat; Catti uppmanar till samling på Mynttorget i Stockholm kl 20 för att minnas Burma. Raul ge bakgrundsfakta till dagens minneshögtid. Frida bojkottar OS invigningen.

Sverige närmar sig med stormsteg

nu börjar det bli farligt nära hemresan till Sverige och jag har hört att det regnat mycket i Sverige de senaste dagarna och tro fan det, det är det svenska vädret som förbereder sig på min hemkomst, jag är nämligen ganska säker på att det kommer fortsätta regna när jag kommer hem, åka från regn till regn.

Annars försöker jag hinna med det jag ska, vi försöker planera en Hej Då fest för Phoe Thein som åker till Kanada dagen efter mig och sedan måste jag försöka anordna någon form av going away aktivitet på kontoret.

Planen är iallafall att lämna Mae Sot nästa söndag morgon och åka till Bangkok med morgonbussen eftersom att mitt plan går 00.45 på söndag kvällen. Så det blir ingen shopping i Bangkok denna gång, vilket innebär minimalt med presenter till nära och kära, men ni överlever nog, ni får ju träffa mig! jippi! Eller?

Laura Bush i Mae Sot

enligt Irrawaddy kommer Mae Sot få besök av presidenthustrun Laura Bush den 6-7 Augusti. Den är nämligen under denna tid som presidentparet kommer att besöka Thailand på deras väg till OS invigningen den 8 Augusti. Medans hennes gubbe George kommer vara i Bangkok för att möta burmesiska aktivister kommer Laura att resa till Mae Sot och då för att besöka Mae La camp, vilket är ett av de största flyktinglägrerna för burmeser på den thailändska sidan och hon kommer även att besöka Mae Tao clinic här i Mae Sot. Mae Tao som ofta benämns som Burmas bästa sjukhus, vilket är ironiskt eftersom att det ligger i Thailand.

Det är kanske ingen hemlighet att jag inte är något fan av Bush så jag har väl inga jätte förhoppningar om besöket. Samtidigt bör det väl erkännas att USA har varit drivande i att sätta sanktioner i verket gentemot Burma, senast i onsdags skrev George Bush under en lag som gäller sanktioner om ädelstenar. Jag hoppas bara att deras besök i Thailand och deras kontakt med de burmesiska flyktingarna och aktivisterna kommer att få dem att ställa hårdare krav på den burmesiska militärjuntan. Samt att George tar sitt ansvar och ställer krav på China och deras stöd till juntan under sitt besök i China.

Tiden går

Nu skulle jag egentligen ha varit hemma i Sverige och njutit av sommarvärmen som alla ni andra, men istället sitter jag här i regnet på T-corner och pratar med Maria på MSN. Men allt har sin tid och förhoppningsvis finns de lite sol kvar tills jag kommer hem,så jag får njuta två veckor innan skolan och allvaret börjar.

Sitter mest och pluggar min Projektledningkurs annars på dagarna på olika ställen, med olika sällskap.

Och tänker lite på mat, börjar bli ruskigt sugen på lax, fetaost, grillad kyckling, tzatziki och karamell kungen. Inte nödvändigtvis allt i en röra dock.

Dengue

Självklart var det inte nog med att råka ut för en motorbike olycka till, jag fick även Dengue feber som pricken över i:t.
Det var för veckan som jag fick väldigt hög feber och sov nästan 16 timmar per dygn ett antal dagar och var helt utslagen. På måndagen åkte jag till sjukhuset för att utesluta Malaria och efter fram och tillbaks mellan olika stationer i tre timmar fick jag utlåtandet - Dengue! Have you been to the jungle?. Nej, fick jag förklara, jag som knappt haft ett myggbett sedan jag kom hit, har självklart råkat blivit stucken av en denguemygga. Mina värden var ganska dåliga och de ville lägga in mig, men jag övertygade dem om att min säng hemma var mycket bättre, men fick lova att komma tillbaka efter två dagar för att ta ett nytt test. Så igår spenderade jag ytterligare tre timmar på sjukhuset, men fick ialla fall veta att mina värden såg mycket bättre ut, dock inte jag, eftersom att man kan få utslagsliknande saker av dengue, såg min kropp ut som en spindelväv av röd karaktär, riktigt nasty.

Skönt är iallafall att Mae Sot kryllar av läkare och läkarstudenter, för jag fick ringa min vän Ali några gånger under denna sjukdom eftersom att de på sjukhuset hade problem med allt utom att säga Dengue, så är det skönt när någon kan förklara så att man förstår vad som händer och sker.

Utmanad.

Jag har blivit utmanad av Catti så...

Here we go:
Regler:
Posta reglerna först.
Svara på alla frågor.
Skicka vidare utmaningen till tre andra bloggare.
När du postat dina svar, berätta för den som utmanade dig.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag.
- Åka till sjukhuset för att ta malaria/dengue test.
- Kolla på House.
- Försöka komma på vad jag kan tänkas få ner i matväg.
- Komma ihåg att ta penicillin och paracetamol.
- Förbanna den mygga som gett mig dengue.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Oj oj, var precis på väg att börjar högstadiet och äntra tonåren, skulle inte byta tillbaka för alla pengar i världen.

Ställen du bott på?
Örebro
London
Göteborg
Koh Lanta
Mae Sot

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
- Sprida så mycket som möjligt till de burmesiska frihetskämparna, inklusive Burmautskottet.
- Se till att alla jag bryr mig om har en tryggad framtid.
- Ta körkort.
- Starta en stipendiefond för universitetsstudier, för mindre bemedlade världen över.
- Riva mina föräldrars hus och bygga ett nytt.

Jag utmanar: Joel, Carina, Frida att anta utmaningen.

Cykel + Mobil+ Burmes= Böter

Ibland undrar jag om inte thailändska polisen har som intagningskrav att de blivande poliserna måste ha en alldeles särskilt livlig fantasi. I dag pratade jag med en burmesisk vän på telefon som var på väg in till stan på cykel för att köpa lite lunch och medans vi pratade blev han stoppad av polisen. När han ringde tillbaka några minuter senare berättade han att han blivit bötfälld för att han cyklade och pratade i mobiltelefon. Deras påhittighet vet inga gränser.

Min avsky för Mae Sots poliskår växer dag för dag.

Vill du bli ny volontär i Mae Sot?

Läs mer om det hela här.
___________________

Carina gästbloggar på AvantGardesSkånes blogg om korruption.

Here we go again....

Det här med regn och motorbikes är inte riktigt en bra kombination, igår var jag nämligen med om min andra olycka och nu sitter jag här på Hazels café och ser ut som en idiot med ett plåster i pannan som döljer nio stygn.

Vi, jag och p.t, var på väg in mot T- corner för att äta lite mat med Carina i regnet och precis när vi är utanför en kristen thai kyrka så svänger en bil utan förvarning och vi kraschar rakt mot den och jag vet att jag hinner tänka- "inte nu igen". I allafall slår jag ansiktet i asfalten och kände att jag slog i pannan och kinden men det kändes ok, så jag var tvungen att se så p.t var ok eftersom att han körde och slog i huvudet värst först och hade inte han haft hjälm hade han nog inte varit på benen inom den närmaste framtiden eftersom att hjälmen vart ganska tilltygad. I samma veva upptäcker jag att det rinner något över hela mitt ansikte och ner i munnen, så jag känner med handen och upptäcker att det är blod överallt. Som tur är kommer människorna från kyrkan ut springande och hjälper oss och tar med mig in och ser till att jag får papper att hålla mot såret och får komma till toaletten för att tvätta bort det värsta av blodet från ansiktet och regnkläderna som är röda och jag tittade mig i spegeln och tänkte- " jösses, detta kommer bli snyggt". P.t slog sig inte så värst men var väldigt förbannad och orolig. I allafall så körde de oss till sjukhuset och inom 2 minuter låg jag på en brits och fick nio stygn i pannan och under tiden hann Carina komma och hämtade ut den medicin jag behövde, vilket givetvis består av paracetamol och pencillin som vanligt här i Mae Sot. Kyrkmänniskorna stannade hela tiden och skjutsade hem mig efteråt och tog P.T tillbaka till kyrkan för att hämta motorbiken och när de lämnade av mig hemma passade de även på att hälsa mig välkommen till kyrkan på söndag för att komma att " praise the lord", jag log, sa tack och gick.

Lite av varje

I morgon skulle Carina ta sitt pick och pack och flyga tillbaka till Sverige men som väntat så bokade Carina om sin biljett igår och stannar nu till 21 Augusti. Så järngänget består. Lördagen spenderades på AASYC( all arakan student and youth congress) eftersom att de bjöd in till storfest, tyvärr så regnade det mesta delen av kvällen så vi fick hålla oss inne, men lika trevligt var det. Det var mat, dryck, skoj och dans på schemat och tyvärr upptäckte jag dagen efter att någon hade filmat med Carinas kamera så nu är mina moves förevigade. Annars regnar det ohyggliga mängder för det mesta och det är inte så skönt att kliva upp på morgnarna i en kall lägenhet för att ta en dusch i kall vatten, otäcka flashbacks från kalla vintermorgnar i Sverige ligger nära till hands. Det känns väldigt kallt och det är jeans och långärmat för det mesta, men troligtvis är det inte kallare än 26 grader men har man varit i 40 gradig värme så är det inte mycket att komma med.

Grattis till mamma som fyller år i morgon!

Tisdagar med Quiz

the rain is pouring down outside, men jag har precis skrivit klart min första uppgift på min sommarkurs i Projektledning så det gör inget. Det är tisdag och det innebär Quiz night på thaime´s bar, det har blivit lite av en institution här i Mae Sot, det innebär att alla som vill samlas för lite frågesport och betalat 100 baht i inträdesavgift, sedan får det vinnande laget 50% av insatserna för att använda i baren och de resterande 50% går till välgörenhet. Detta har pågått i ca 5 veckor och jag och Carina har varit vinnare 2 gånger, vilket vi givetvis är oerhört stolta över och glada över all gratis öl vi kan dricka och givetvis också dela med oss av till andra. Jag tror att vi sammanlagt har vunnit några tusen Baht och det skulle kunna sägas vara motsvarande några tusen hemma i en bar i Sverige också. Kul är det också och tisdagarna har fått sig ett ordentligt lyft.

Nu ska jag hem och tampas med husägaren som inte pratar ett ord engelska, eftersom att för att komma in i huset där jag bor så måste man använda sitt fingeravtryck och här om dagen så slutade det fungera vilket innebär att jag inte kommer in i byggnaden som dörren är låst och det är den oftast nattetid. jag får nog i vanlig ordning ta hjälp av det internationella kroppsspråket.

Borta bra, men hemma bäst.

Nu är jag hemma i Mae Sot igen efter mitt lilla Singapore äventyr och det var obeskrivligt skönt att komma hem igen.

Anledningen till att jag har varit ute och flängt är att jag har bestämt mig för att stanna ytterligare en månad till den 18 Augusti.

Singapore ar inte Thailand

Singapore. Ja, det ar rent, snyggt, coolt, vasterlandskt, dyrt. Men tusan vad jag saknar Thailand. Jag alskar mitt Thai liv. Det ar smutsigt, svettigt, knasigt och alldeles underbart. Jag tror verkligen att jag ar fodd i fel land, eller forresten utan att vara fodd i Sverige skulle jag inte ha de mojligheter jag har nu och skulle inte uppskatta det pa samma satt.

I gar var jag pa bio har och trots att Singapore i stort satt har samma prisklass som Sverige kostade det 35 kronor att ga pa bio, vad ar det for fel pa svensk filmindustri? Bio salongen var sjukt gigantiskt, har inte sett nagot liknande.

Mitt i ett aventyr

det gick inte riktigt som jag tankt med att ansoka om visum i Bangkok utan jag maste lamna landet for att ansoka och hastigt och lustigt sa kopte jag mig en biljett till Singapore, sa om nagra timmar sitter jag pa ett plan dit. Jag har aldrig varit dar sa det kan ju vara trevligt att se nagot nytt. Just nu sitter jag framfor en dator hos frisoren och gor slingor i mitt har, kanns jatte konstigt att vara placerad framfor en dator medans frisoren gor sin grej, men tydligen ar det sa man gor har. Ska springa en repa har pa MBK ocksa och panik shoppa lite innan jag aker till flyplatsen. Jesus amalia.

Bangkok ännu en gång.

Oj, vad dåligt det har varit med bloggande de sista dagarna, skyller på idé torka.
I kväll ska jag ta nattbussen till bangkok ännu en gång, denna gång för att ansöka om visum. Förhoppningsvis ska jag gå på bio, göra slingor och shoppa lite också, som en liten semester hoppas jag. Så förhoppningsvis återkommer jag med lite ny energi om några dagar.

18 Juni, sorgens dag.

Den 18 Juni kommer jag komma ihåg som sorgens dag, det är nämligen dagen då Sverige åkte ur EM och det är också dagen så Sverige tog ett stort kliv emot ett samhälle jag inte på något sätt vill vara en del av. Att öka övervakningen och låta staten rota runt i mitt privatliv är inte på något sätt förenligt med mina grundvärderingar. Att öka övervakningen innebär att vi fortsätter att göra det lättare att isolera oss från våra medmänniskor, vi behöver inte lita på dem i vår närhet, vi behöver egentligen inte lägga ner möda på att fundera på hurvida Tant Greta är en snäll tant eller om hon egentligen är en galen terrorist, allt det där kan ju storebror sköta åt oss, så att vi kan vara säkra på att vi lever i ett "tryggt" samhälle och att vi bekämpar kriminalitet på bästa sätt.

Men vad händer med ett folk som växer upp i tron om att det är bra att övervaka folk och på så sätt kan man förhindra kriminalitet, vad händer med en generation som växer upp i tron om att utan denna övervakningen så släpper vi ondskan lös. Vad får vi för samhälle när staten kan läsa våra mejl, när de kan lyssna på våra telefonsamtal med nära och kära. Hur förändras människans integritet och kreativitet när hon vet att någon alltid kan höra hennes samtal och alltid läsa hennes mejl.

Det är fruktansvärt att riksdagsledamöter har varit tvungna att rösta i linje med sitt parti, dessa personer är folkvalda och sviker dem de representerar när de inte röstar med sitt hjärta och sina värderingar, det är tjänstefel.

Jag kan bara hoppas att detta var den sista spiken i kistan för den borgerliga regeringen. De försöker inte bara förstöra det svenska välfärdssystemet, de försöker också göra om vårat samhälle från grunden på det mest avskyvärda sätt, de försöker skapa ett samhälle där rädsla råder över allt.

Jens Orback och Palmecentret.

Detta är kanske ingen pinfärsk nyhet längre men iallafall har jag inte bloggat om det så. Jens Orback blir ny generalsekretare för Palmecentret och det tycker jag är ett intressant val, av diverse anledningar men viktigast av allt så tycker jag att det är otroligt spännande att se hur han ska rodda det stora skeppet, särskilt med tanke på borgarnas vulgära böjelse för att skära ner på Palmecentret så mycket de kan.

Jens figurerade väldigt flitigt i media runt om i världen i samband med hans resa till Burma tillsamans med sin sidekick Kristian Brangefeldt och deras skildring av cyklonens framfart täckte de flesta löp. Innan de reste in till Burma var de här i Mae Sot under en vecka för att Jens skulle få skapa sig en uppfattning om Burmas oppositionsrörelse och jag fick tillfälle att umgås med en sympatisk, karismatisk och jäkligt trevlig ex minister och jag tror att det är det som kan vara nyckeln, vi behöver mer politiker som inte sitter på sina höga hästar och kommer med pekpinnar, vi behöver politiker som vi kan känna sympati för, som vi kan identifiera oss med. Vi behöver ministrar som står för sin misstag, som erkänner att de inte alltid är perfekta.





-Jag känner både vördnad, stolthet, engagemang och ödmjukhet över att få leda en organisation som bär Olof Palmes namn, säger Jens Orback.



_______________________________________________________

Catti bloggar på Promemorian om SD, S- studenters Kongress blogg uttalar sig om FRA-lagen och Aftonbladet skirver om nätupproret mot FRA-lagen.

Burma Can´t Wait

Stoooor match blev liten...

Jaha, igår bänkade vi oss på Aiya, en burmes restaurang, för att kolla på fotbollen tillsammans med de som äger och jobbar där, de är nämligen inbitna fotbolls fans och följer allt. Den ena killen berättade att hans hobbies är fotboll och golf. Han var dock lite besviken eftersom att missade sista VM: et eftersom han satt i fängelse i Burma. Hmm, undra vad jag gjorde....jo, just ja, jag satt och drack öl på en uteservering i Örebro. Livet är rättvist...

Jäkla skitmatch iallafall, mål i 92:a minuten är INTE kul och att sätta in Källström i 85:e minuten är inte ok någonstans.

Närkontakt med polisen.

I dag hade jag min första närkontakt med den satans korrupta och idiotiska poliskår som finns i Mae Sot. Vanligtvis bryr de sig inte ett dyft om vad vi västerlänningar gör, vi står liksom över lagen här på något vis. Det är vi på första plats, sedan thailändarna och längst ner på listan kommer burmeserna. I allafall så var jag och Phoe Thein ute och åkte i dag och vi åkte förbi polisen, som så många gånger förr utan att de lyft ett finger, men just idag var de inte på det humöret och de stoppade oss och började ställa frågor om hjälm, pass och körkort och allt möjligt. Det hela slutade med att de tog nycklarna och vi fick en böteslapp för att han inte hade något pass och för att jag inte hade någon hjälm. Sedan fick han snällt gå och betala på polisstationen och jag väntade, förbannad som tusan.

Polisen är så jäkla okonsekvent att det är sannslöst, ibland är de ute och patrullerar av bara tusan och stannar varenda sate se ser och hittar då alltid något att bötfälla någon för, andra dagar kan du lika gärna köra förbi fyra personer på en motorbike och ingen bär hjälm och de bryr sig inte alls. Det är så frustrerande och man får vara orolig för sina burmesiska vänner så fort de är ute och rör sig runt stan.

I dag är det torsdag och i morgon är det min sista dag av undervisning och det känns minst sagt sorgligt. På tisdag kommer tjejerna att åka tillbaka till sina organisationer för att forsätta sina arbeten och förhoppningsvis efter denna utbildning också ta mer plats och på så sätt sprida sitt kunnande och sina erfarenheter.

Tiden rinner i väg och jag jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt jag borde, jag måste avsluta min statskunskap kurs och påbörja min sommarkurs i projektledning och samtidigt finns den mångder av arbete som behövs göras här på kontoret. Sen vill jag ju hinna med att njuta lite också.

Festen har börjat.

nu har äntligen fotbolls EM dragit i gång och visst, för att jag inte skulle ha något emot att sitta på en utservering i Sverige och ta en öl och se fotbollen men det är bara att göra det bästa av situationen här i Mae Sot. Igår åkte vi till Thaime´s för att se Kroatien-Österrike och ta mig tusan hade de en engelsk tv kanal så vi slapp thailändska kommentatorer. De plockade fram soffan( kan vara den enda soffan i hela Mae Sot) och vi slog oss ner, underbart. Det enda tråkiga är ju tidskillnaden. den tidiga matchen börjar 23.00 här och den sena 02.00 så morgondagens Sverige match kommer kräva lite eftermiddags sömn kan jag tro.

Heja Sverige!

En månad efter.

Det har nu gått en dryg månaden sedan cyklonen i Burma, mediarapporteringen har minskat kraftigt och både USA och Frankrike har dragit tillbaka sina skepp med hjälp till de drabbade från Burmas kust efter att ha nekats tillträde. Omvärldens intresse har minskat, men i Burma fortsätter den dagliga kampen för överlevnad och här i Mae Sot har flyktningar börjat leta sig hit, de kommer från de hårt drabbade Irrawaddy deltat och från Rangoon och alla har de förlorat någon av sina nära och kära och flera är föräldralösa barn, som just nu bor på MaeTao Clinic eller på något kontor som tllhör de burmesiska hjälporganinsationerna som finns här.

________________________________________

S-studenters Burmablogg om arresteringar och företagen på svarta listan.

Mina elevers blogg

Polis Polis

I dag när jag satt och åt frukost kom den ökända polisbilen förbi, den som ser ut som en barack med galler, i den var ett stort antal burmeser intryckta, vuxna och barn. Det tar bort lite av matlusten minst sagt.

Man kan ju bli förbannad för mindre.

angående olika öden

Jag blir ofta överraskad över det mod och den outtröttliga energi den burmesiska oppositionen har, hur alla kämpar för en bättre framtid och för ett bättre liv. Det finns så många organisationer som är dedicerade till detta och gör ett häpnadsväckande arbete och alla är övertygande om att Burma inom en snar framtid kommer att bli en demokrati.

I denna fascination är det lätt att glömma bort att alla burmeser som finns här bär på otroliga livshistorier som man inte ens önskar sin värsta fiende.

Jag satt och pratade med en av mina allra finaste vänner, P.T, här idag om hans önskningar och hans framtid. Han flydde från Burma för fem år sedan och sedan dess har hans pappa varit här en gång och det vara för bara några månader sedan och det slutade med att hans pappa blev arresterad av den thailändska polisen och hans blev tvungen att åka till polisstationen för att muta dem för att kunna få ut sin far, detta tog självklart hårt på P.T, ingen vill behöva hämta sin gamla pappa på polisstationen, en pappa som har gjort en lång resa för att kunna komma och se sin son för första gången på många år.

Om någon månad kommer P.T att åka till Canada och studera, något han kan göra tack vare att han är en flykting från Burma och han har därför fått ett stipendium som tillåter detta. Nu vill hans mamma gärna komma och besöka honom innan han åker, sin mamma har han inte sett sedan han flydde och att få henne till Mae Sot innebär en massa noggrann planering och självklart vissa risker, risker han inte vill att sin mamma ska behöva ta.

En av P.T högsta drömmar är att kunna sitta och fiska med sin pappa på en strand i hans hemstad och han har en systerdotter han aldrig har träffat, hans barndomsvänner är spridda över världen.

Att kunna se och träffa sin föräldrar och sina syskon är en självklarhet för de allra flesta av oss, att umgås med sina nära vänner är det allra bästa, att veta att alla nära och kära har det bra är viktigt för att själv må riktigt bra. Saker som är självklara för oss är lång ifrån vardag för dessa personer.
______________________________________

Bloggat om Burma; Carina, S-studenters Burmablogg,

Media om Burma; Orback och Brangenfeldt i AiP

Knasiga Thailändare

Thailändarna har konstiga saker för sig när det vankas val. I någon vecka har vi terroriserats av tre bilar som köra runt runt på vägarna och spelar hög musik och med foton på de tre kandidater som ställer upp i någon form av val, oklart vad det gäller. I alla fall så påverkade detta val min kväll alldeles för mycket eftersom att vi surt upptäckte att de inte säljer öl kvällen innan val i Thailand, så våran vistelse på restaurangen blev inte riktigt som vi hade tänkt den kan man säga.

Det var i övrigt en sjukt fin restaurang, alldeles för fin för Mae Sot. Det var som en uppbyggd djungel runt hela stället och jag gick nästan vilse på upptäcktsfärden, så vackert.

Bye Bye Frida. Na ma tu me.

I torsdags överraskade vi Frida med en hejdå middag på Ayia och sedan vidare till Thaime´s. Det är ungefär så vi firar här i Mae Sot, Ayia och Thaime´s. Det var väldigt trevligt iallafall och igår hade vi ytterligare en stor middag med massor av folk och i morse kl åtta satte sig Frida på bussen mot Bangkok och för att sedan flyga till Sverige senare ikväll. Det är jätte trist att Frida har lämnat oss och det kommer bli tomt utan henne, men vi är ganska säkra på att hon snart är tillbaka här.

I dag åkte vi till dammen, som sig bör en lördag. Tyvärr var vädergudarna inte på vår sida och det regnade lite titt som tätt, men vi badade och hade det skönt i alla fall några timmar. Det verkar inte bättre än att jag brände mig lite på näsan trots regnet.

I kväll ska vi utforska en ny restaurang som tydligen ska vara väldigt fin för att vara Mae Sot, så vi ska pallra oss utanför staden en liten bit några stycken av oss.

jaha, det var en liten helg uppdatering.

18 års jubileum

I dag arresterades minst 15 ungdomar ur Burmas största oppositions parti, National League for Democracy då de marcherade mot sin partiordförande Aung San Suu Kyis hus. Det är idag 18 år sedan 1990 års val hölls i Burma, ett val som NLD vann stort, men också ett val som aldrig godkändes av militärjuntan och i lördags gick enligt burmesisk lag Aung San Suu Kyis husarrest ut, eftersom att enligt lagen kan en person inte vara satt i husarest längre än 5 år då personen i fråga anses vara ett hot mot rikets säkerhet och fred. Helt överraskande är det dock inte att militärjuntan fortfrande tvingar kvar henne i husarrest och detta är något som omvärlden bör agera på, särskilt nu när allt fokus ligger på Burma och de pengar som kommer pumpas in i landet av internationella donatorer bör komma med förbehållet att Aung San Suu Kyi släpps fri och att hon kan få verka som den national hjälte hon är i en tid som denna, då det burmesiska folket behöver all hjälp de kan få.

TeamWork

Detta är hur jag underhåller mina elever, låter dem hjälpa mig med min tvätt....

Playa de Mae Sot

denna helg har varit fruktansvärt bra, Carina fyller år idag men vi började fira redan i fredags och hade middag med några av grabbarna från AASYC ( all arakan student and youth congress), de är inte ute så ofta så man får passa på att locka ut dem ibland så att de inte jobbar ihjäl sig på sitt kontor, iallafall hade vi en lyckad kväll.

fiske utan metspö i Playa de Mae Sot

Igår åkte vi ut till en damm, det låter kanske inte så kul, men det det alldeles underbart. Det är en stor damm så man kan bada(om man inte har ett sår på foten...) och det är alldeles tyst, som ljuv musik för mig som bor med 13 tjejer. Så jag försöker göra det till en lördags tradition från och med nu, med picknick och hela stuket.

Jakten

om någon skulle göra en film om mitt liv just nu skulle den heta "Jakten på det perfekta plåstret", överallt jag går letar jag just nu efter det perfekta plåstret till mitt sår på foten. Det gör alldeles för ont att använda thai omläggning eftersom att det är någon form av bomullsgrejer så fastnar det i såret och varje dag måste jag dra bort det långsamt och smärtsamt för att rengöra såret, men tyvärr verkar det inte finnas tillräckligt stora plåster i detta land...Ett svenskt apotek är just nu väldigt lockande.

BurmaVoteNo.com

FN högste chef på plats i Burma

I dag anlände FN:s generalsekretare Ban Ki-moon till Burma för att möta juntan och för att på plats kunna övertyga juntan att släppa in internationella hjälparbetare för att de ska på bästa sätt kunna hjälpa de 2,5 miljoner människor som är i desperat behov av hjälp och många står än i dag utan vatten, mat, electricitet och på flera platser har det rapporterats om att de överlevande tvingas bo tillsammans med de döda kropparna från sina nära och kära eftersom att det inte finns något ställe att göra sig av med den och begrava dem, detta innebär givetvis en ökad risk för en massiv spridning av dödliga sjukdomar.

I dagsläget står USA, Frankrike och Storbritannien utanför Burmas kust med marinfartyg fulllastade med hjälp och väntar på att få grönt ljus och på så sätt kunna hjälpa Burmas befolkning, men jutan är inte villiga att släppa in dem utan skriver istället i den statsägda propaganda tidningen New Light On Myanmar att hjälp utifrån alltid kommer med förbehåll och att de inte är acceptabelt för Burmas befolkning.....det betyder i stort sett att det är juntan som är livrädd för att släppa in internationell hjälp eftersom att de är rädda för att förlora makten och att de ska ge mer insyn på vad dom egentligen pågår i landet.

traditionerna lever vidare

Här i Mae Sot har vi en fin tradition bland oss volontärer. Det är nämligen så att någongång under vår vistelse besöker vi sjukhuset av diverse anledningar, ex ormbett, matförgiftning etc. I söndags fick jag göra mitt premiär besök. Efter motorbike olyckan fick jag att sår på foten som såg lite äckligt ut och på söndagen svullnade foten och blev röd, så Frida fick följa med till sjukhuset och visa vägen.

Det är ju schysst hur man måste fylla i civiltillstånd, etnicitet, föräldrarnas namn och massa annat fjant. Iallafall fick jag någon form av VIP behandling, pga av att jag är farang, för jag fick gå före alla andra som satt i kö och komma direkt till sköterskan som slet av mitt stackars plåster och konstaterade infektion. Själva rengörandet av såret var bara rent ut sagt jävligt eftersom att försiktighet och ömhet inte verkar ligga för thailändare och när hon skulle dra bort hudslamsor från såret höll jag krampaktigt i hennes arm hon arbetade med och svor högt. Jag fick ialla fall se mitt underhudsfett på närmare håll än vad jag önskade...

I sann thaianda fick jag sedan en spruta och penicillin. Först ville de att jag skulle komma till sjukhuset varje dag i en vecka för omläggning, men det lyckades jag prata mig ur och hänvisade till att jag var någon form av sköterska i Sverige, så nu behöver jag bara åka tillbaka på fredag och givetvis efter en månad för ytterligare en spruta.

De avslutade även med att säga att jag inte fick bli blöt om foten....vilket är stört omöjligt i detta land eftersom att alla toalettgolv är blöta och det regnar titt som tätt och duscha är inte heller det lättaste.

Agera och gör det nu!

Det är dags för den svenska regeringen att agera och det är dags för just Dig att skriva under namninsamligen som fördömer folkomröstningen som just nu äger rum i Burma och som kräver att man släpper alla politiska fångar som sitter fängslade och självklart att de öppnar upp för att ta emot hjälp till den katastrofdrabbbade befolkningen.

Agera nu.

vurpa.check

jaha, nu har jag haft min första vurpa med motorbiken, vilket inte var helt oväntat att det skulle ske.

Jag skjutsade Carina och vi var på väg till stan och det regnade, jag körde för fort och kom på att jag skulle svänga alldeles för sent och tvärbromsade, men de tog inte så bra så vi kraschade mot asfalten och tack gode gud att jag hade hjälm annars hade min lilla hjärna varit mos idag, jag slog nämligen pannan och hakan precis rätt i asfalten. lite diverse skarsår, öm kropp och nacke, trasig t-shirt och repade solglasögon blev resultatet. men jag överlever troligtvis.

just nu sitter Mae Sot:s osexsigaste ben på mig, blåmärken, brännsår, sår och skrapsår. Hett...

angående att resa med stil.

när Catti och Heinrich har varit här har de hyrt en bil för att använda som transport till olika möten och då ingår givetvis en förare som kör runt på en och bilen är en pick-up med air condition och flak. Till burmesernas förtret har vi envisats med att åka på flaket. Det är ju så kul, det får man minsann inte göra i Sverige, men här får man åka runt på flaket så mycket man vill, det ända som händer är att folk tycker att man är tokig som hellre sitter på flaker än inne i bilen med aircondition.

Jag tycker förresten att jag blivit ganska bra på att köra min motorbike, jag har skjutsat båda Heinrich och Catti medan de var här och det är ganska imponerande i sig eftersom att jag inte för mitt liv kan skjutsa någon på cykel hemma i Sverige. Jag har inte slagit mig heller, bara fått ett brännsår på benet som ser riktigt äckligt och kladdigt ut just nu, men lite svinn får man räkna med.

Grattis Catti

Nu när Catti och Henrich har varit här har det varit mycket på schemat, de har avverkat möten på löpande band och jag har följt med på så många jag kunnat.
Vi har besökt CPPC ( Commite for protection and promotion of child rights) som är en fruktansvärt cool organisation som registrerar burmesiska barn födda utanför Burma, sedan 2003 har man registrerat 11.600 barn och siffran ökar stadigt då fler och fler flyr från Burma. Med ett birth certificate är det möjligt för dessa barn att gå i thailändska skolor och inte bara i migrantskolor. Denna organisation sponsras bland annat av Body Shop Foundation, så glöm inte att shoppa lite där.

Igår hade vi dubbelt födelsedagsfirande, dels för Catti och en annan preside medlem i SYCB, vi åt mat på kontoret och hade mysigt, sen åkte vi ett stort till en av våra stammis hak, en burmesisk restaurang och åt ännu mer, väldigt trevligt faktiskt.

Ett stort Grattis till Catti som fyller år idag!

Tjing

en av mina burmesiska vänner blev arresterad igår när han var på väg hem till kontoret, han blev arresterad på grund av att han är burmes och inte har några id dokument och precis som vanligt här i Mae Sot fick han muta sig ur situationen och här kommer det absolut bästa. Han fick kvitto på det hela.

Att polisen är otroligt korrupt här visst vi redan, men detta var ett nytt lågvattenmärke.

Hemma igen

jaha, då var man här igen.

under tiden vi var i Bangkok och vände så hann kontoret flytta, väldigt hastigt och lustigt, men det var ju skönt, jag slapp ju hjälpa till... Det nya kontoret är helt underbart, två våningar, nästan rent och alldeles alldeles underbart.

Nu är ju även Catti och Heinrich från Burmautskottet här och i går åt vi stor BBQ middag med nästan hela SYCB och några andra, väldigt gott och jag åt och åt, jag åt till och med när alla andra var klara och ville gå.

Jag har förresten hyrt motorbike och det är nog ännu mer livsfarligt än att åka till Burma...Men jag övade i tre dagar innan jag hyrde den och mer kan man inte begära i detta land.

I går gick jag på en långpromenad, jag gick faktiskt ända till Burma och tillbaka, men det var inte riktigt motion som promenaden gällde utan mer att förnya visumet och direkt när jag passerade thailändska gränsen kom en liten burmesisk spion och gjorde mig sällskap och frågade ut mig ordentligt om diverse saker, men jag klarade mig bra och när jag kom fram sa de burmesiska gränsvakterna att de älskad mig på thailändska, men tyvärr kunde jag den meningen på thailändska och avslöjade dem.

installt.

i morse, en halvtimma innan varan taxi skulle komma och hamta oss, blev vi uppringda av av var koordinator i burmautskottet och de hade efter diskussioner kommit fram till att de inte ville att vi skulle aka in i burma eftersom att de i dagslaget ar for farligt och osakert och utan stod fran dem ar det svart for mig att aka eftersom att jag aker for deras pengar och ar beroende av deras stod om nagot hander inne i burma, sa vi ar fortfarande kvar i bangkok och aker tillbaka till mae sot ikvall.

kanns lite dubbelt just nu, sjalvklart forstar jag dem, men en del av mig ville garna aka.

Kronika

http://www.s-studenter.se/index.php?page=53&ar_id=2101
skrev en liten kronika for s-studenter, men den ligger ute lite tidigt eftersom att det star att det ar tva dagar kvar till folkomrostningen.

dagen innan

forhoppningsvis landar jag i rangoon i morgon bitti lokal tid. Resans mal blev lite annorlunda an vad som var tankt fran borjan, men vi tankte att vi aker iallafall. Internet funkar inte i Rangoon nu och aven om det gor det kan jag av sakerhets skal inte anvanda min mejl.

aterkommer i nasta vecka.

Skot om er och jag ska vara radd om mig sjalv..

i Bangkok

sitter just nu i bangkok och har fatt reda pa att juntan flyttat fram referendum datumet till den 24 maj i vissa provinser, bland annat just Rangoon som vi ska till men vi har bestamt oss for att aka dit iallafall om inte annat an att fa se forodelsen med egna ogon.

Dödssiffran stiger

i dag var Burmautskottets egna Kristian Brangenfeldt med på Ekot:s nationella nyhetssändning och rapporterade direkt från Rangoons flygplats om förödelsen efter cyklonen Nagris.http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2051777

Jag var med på örebro radio, men hittar ingen länk till det och det är nog lika bra det.

Just nu är dödssiffran uppe i minst 4000 i Burma och internet väntas ligga nere minst 2 dagar till. Mat, bensin, bygnadsmaterial och vatten, alla priser har fördubblats.

och om två timmar sätter jag och carina oss på bussen till Bangkok för att på torsdag förhoppningsvis flyga in till Rangoon, just nu är flygplatsen avstängd.

Cyklonen Nagris framfart över Burma

Nu börjar det komma rapporter inifrån Burma efter ovädret och just ju rapporteras det om ungefär 300 döda,20,000 hus förstörda och att 90,000 människor är hemlösa coh att totalt 7,03 miljoner människor blivit påverkade av stormen men jag skulle tro att dessa siffror kommer att stiga allt eftersom att kommunikations vägarna kommer att börja fungera i igen.




Folk har börjat att hamsta mat och bensin av rädsla över att det kommer att dröja länge innan detta kommer finnas tillgängligt eftersom att transportvägarna är förstörda. I bland annat Rangoon har vattnet slutat att fungerat eftersom att det inte finns någon el och det lider stor brist på byggnadsmaterial såsom zink tak och spikar eftersom att folk har blivit av med sina tak och gärna vill laga detta så fort som möjligt.

(Photo: Reuters/DVB/Handout)

Alla flyg till och från Rangoon är inställda och jag har två vänner som just nu sitter fast på flygplatsen efter att deras flyg blivit inställt igår och förhoppningsvis kan de flyga ut i morgon.


Folket undrar var militären har tagit vägen och när hjälpen skall komma, de uttrycker sitt missnöje över att de var snabba till insats i samband med munkarnas protester i september 2007 men just nu är de osynliga.


Eftersom att jag och Carina flyger till Rangoon på torsdag inför referendumet på lördag så hoppas jag att kommunikations vägarna har hunnit börja fungera igen och att juntan inte kan utnyttja detta till isolera Burma än mer från omvärlden och särskilt inte nu i samband med referendumet då all insyn från omvärlden är nödvändig.

Diesel

jag tycks ofrivilligt ha blivit en sugermama. till en katt. jag tycker inte ens om katter, det finns bara en katt jag tycker om och det är min egna hemma i Sverige. Vi har nämligen en katt här på kontoret som heter Diesel och för några dagar sedan så erkännde tjejerna för mig att de inte tycker om kattskrället och de visar gärna sin kärlek genom att sparka lite på den ibland, så igår var jag tvungen att ge tillbaka å kattens vägnar så jag brottade ner Zar Zar på golvet och kickade lite löst på henne, jag undrar om det är förenligt med lärarollen? Hon tyckte att det var ganska roligt iallafall för hon berättade för alla tjejerna att läraren hade brottat ner henne.

I allafall verkar det vara på min lott att se till att katten får mat, vatten och kärlek för det ligger inte högst på tjejernas prioriterings lista.

Kattskrälle.

Cyklonen Nagris

I går natt burmesisk tid så drog cyklonen Nagris in över Burma och slog till mot bland annat Rangoon. Förstörda bilar, bort flugna tak och allmän förstörelse har mött invånarna i Rangoon. Elektriciteten, internet och fast såväl som mobil telefoni ligger nere och det har varit svårt för invånarna att kunna rapportera om förstörelsen men på burmanet. org går det att läsa kommentarer som “Rangoon has been totally devastated.” Juntan har utlyst kasatrofläge i flera delar av landet och det återstår att se hur stor förödelsen faktiskt är och hur detta kommer att påverka referendumet som ska äga rum på lördag. Kommer juntan kunna använda detta som svepskäl för att hålla internet nere under veckan och på detta sätt försvåra för oppositionens arbete?

medierna rapporterar nu att dödssiffran är uppe i ca 240. ska jag gissa så är det riktiga antalet mycket högre.

4 maj

I går tyckte Carina att det var kallt, hon tyckte faktiskt att det var så kallt att man kunde ha fleece jacka och halsduk, några minuter senare lånade hon även en jacka som hon tog på sig över detta och då tänkte jag att det måste jag ju ta kort på men givetvis så lyckades jag tappa min kamera i cementgolvet. Den är inte helt lycklig idag och det är inte jag heller eftersom att jag verkligen behöver den nästa vecka men en snäll burmes erbjöd mig att låna hans kamera så jag kan knäppa lite kort när jag är ute och reser nästa vecka.

Det är väl bara att återvända till min datorbutik och lämna in kameran för lagning, det blir mitt sjätte besök där, de är nog lika trötta på mig som jag är på dem.

Vote NO

Igår lekte jag seriös fotograf, det gick sådär.

Jag skulle ta bild på Twan Zaw, generalsekreteraren på SYCB, till den Vote NO internetkampanj som just nu drivs i Sverige av politiska student- och ungdomsförbund.

underbara thailand

Ungefär såhär har det sett ut de senaste dagarna.

1:a Maj

Idag har vi firat första maj på ett väldigt osvenskt sätt. Morgonen började med att jag och Carina åkte till kontoret kl 8 eftersom att bilen som skulle komma och hämta oss och några av tjejerna skulle komma kl 8.30, men tiden gick och ingen bil kom och precis när jag höll på att somna stämde Carina upp till sång och sjung Internationalen och lite andra kampsånger för att pigga upp stämningen. Till slut kom iallafall bilen, närmare bestämt kl 10.15 och vi åkte till YCOWA ( fackförening för migrantarbetarna). På plats fick vi lyssna till en mängd tal, alla givetvis på burmesiska, men jag hann snappa upp ord som Mingla Ba (hej), amerika, ryssland, kommunism och givetvis ordet demokrati efftersom att det finns inget ord på burmesiska för demokrati, och det säger väl egentligen allt om styret i det landet. Det sjöngs burmesisk arbetarkampsång och en snygg Miss Migrant sa några väl valda ord också. När vi sedan skulle åka hem stängdes snabbt grindarna ut mot vägen eftersom att polisen hade varit i krokarna och ingen burmes utan pass( det vill i runda slängar säga alla) vill springa på polisen på gatan eftersom att de då måste muta polisen på plats för att kunna släppas eller också blir de tagna till häktet där det kostar betydligt mycket mer pengar för att kunna bli släppt och har du riktig otur och inte har några pengar kör polisen över bron och släpper av dig i Burma.

Det står Miss Migrant på hans lilla band

Jag antar att det inte är så många som är ute och demonstrerar på gatorna i Sverige idag som är rädd för att bli tagna av polisen på väg hem och då vara tvungen att muta sig fri?





Upp till kamp!

Dogs Chasing Dogs

Oidentifierade anti-referendum aktivister i Sittwe, huvudstad i Arkan State kom på ett nytt sätt att sprida sin Vote NO kampanj, just nu sprids Vote NO över hela Burma trots att man riskerar långa fängelsestaff för att driva just dessa mot referendumet som äger rum nästa helg, de hängde helt enkelt skyltar med ett X på (som står för NO) rund halsen på en mängd hundar. Detta gjorde att stadens poliser fick ägna dagen åt att försöka fånga dessa hundar för att kunna ta bort skyltarna, men de fick tydligen springa en hel del den dagen eftersom att hundarna var snabbare än poliserna.

Det går aldrig! ( på örebroska)

1. Ryktet på byn säger att jag har börjat prata ännu mer Örebro dialekt än jag gjorde från början, detta är givetvis något av ondo och måste stoppas.

2. I kväll hade vi lite spontan karaoke sång på Thaime´s på väg hem efter middagen, stället var näst intill tomt förutom två stackare som inte fattade vad det var frågan om när vi började sjunga, (läs försökte sjunga), eller egentligen var det mest Frida som inte ville stå nära mig när hon sjung, hon sa något om att - Nej det går inte och höll fram armen så jag inte kunde stå riktigt nära och sjunga med henne. Fattar inte alls vad det gällde.

3. Frida åkte till Kambodja i kväll så jag har lånat hennes rum på ett guesthouse och det känns lite som att komma till himlen! Hon har en säng! Jag sover inte på en platsmatta i natt och hon har en egen toalett och en garderob! Makalöst!

Skitiga dörrmattor ÄR sköna att sova på

Kontorets lilla huskatt Diesel

I går flyttade jag in på kontoret eftersom att vi ska byta kontor nästa månad och de har då sagt upp huset jag bor i. Det var en tämligen intressant första natt eftersom att folk gärna inte går och lägger sig förren kl 00.30 men gärna är uppe och stuttsar kl 05 igen och för att göra det hela mer intressant kan jag berätta att jag sover i det gemensamma rum som ligger mitt i och som har dörrar in till båda sovrummen och som grädde på moset är jag sådan som aldrig någonsin skulle somna framför tvn eller med musik på eftersom att jag bara kan sova om det är knäpptyst. Det här med att respektera folk som sover är inget som ligger för burmeser, de pratar gärna i telefon bredvid en när man sover, eller spelar kareoke musik, sjunger lite.

Mer fisk åt folket

Jag sitter just nu och läser en rapport om EUs fiskepolitik på ca 150 sidor och det är så oerhört spännande att jag bara var tvungen att slita mig några minuter för att ägna mig åt att ändra lite på bloggen så jag kan få fina ramar runt mina foton. Viktigt.

AAPP

Sedan militärjuntans krossande av den uprising som ägde rum i Burma 1988 har tusentals personer arresterats, tortertas och blivit dömnda till långa fängelsestaff på grund av sina politiska engagemang. I fängelset tvingas de leva under fruktansvärda förhållanden med olika former av tortyr som dagligt inslag, de som sedan lyckas överlever vistelsen i fängelset utsätts genast för nya påtryckningar av juntan när de släpps fria, de står utan ekonomiska möjligheter och utanför utbildningssystemet, allt för att juntan ska kunna hindra dem från att engagera sig i politiska aktiviteter pånytt, detta gör att de allra flesta tvingas leva sina liv i exil.

I Fredags var jag på möte med AAPP ( Assistance Association for Political Prisoners), som ligger beläget här i Mae Sot och som arbetar med att kartlägga de politiska fångar som sitter i fängelse idag. De arbetar med att möjliggöra för familjer att besöka sina nära och kära i fängelset och håller uppsikt över fångarnas hälsa, både under fängelsevistelsen och efteråt, de arbetar också med att publicera så mycket material som möjligt för att kunna sprida kunskap runt om i världen.

jag har under min korta tid här kommit i kontakt med många människor som suttit fängslade i Burma under många, många år. De har beskrivit tortyrmetoder och förhörsmetoder som får mig att vilja springa runt närmaste hörn och fälla några tårar. I går var jag på middag på DPNS och där fanns också en medlem av exilregeringen som suttit fängslad i 7 år coh han beskrev hur han förhördes i fem dagar i sträck, fem dagar på en pall utan ryggstöd sittandes i samma ställning, natt som dag, utan sömn och mat. Han berättade hur rädd han var för militärerna, men det det som ändå tog överhanden var rädslan för folket, det folk som hade valt honom som regeringsledamöt, rädslan att över att svika folket.

Vilka otroligt modiga människor, de får en att vilja lite mer, kämpa lite hårdare.

FundRaiser för migrantbarnen

igår var vi på Fund Raiser på Thaime´s (givetvis), i tisdags hade vi en storm här i Mae Sot och en av migrantskolorna för burmeserna förstördes i blåsten och regnet och det behövdes samlas in pengar för att kunna återuppbygga skolan. Under kvällen hölls det auktioner med tavlor som var skänkta av lokala konstnärer och en lottdragning hölls där man kunde vinna fantiska priser som en uppblåsbar zebra, tavlor, gamla piratdvd:s och lite annat, självklart vann jag de redan använda dvd filmerna, men det var faktiskt så att det var dem jag hoppades på, perfekt för filmkväll, hade dock inte tackat nej till en väldigt fin tavla av munkar som fanns bland priserna men givetvis lyckades jag välja kuvertet med filmerna.

dagens tips

jag måste faktiskt rekommendera två fantastiska bildspel av Robin:



http://www.sabaimedia.se/bridge/
vid friendship bron som går mellan burma och thailand, någon kilomet utanför Mae Sot, med musik av Anna Ternheim så blir det så vackert att man får gåshud.


http://www.sabaimedia.se/skyline/
med fantastisk burmesisk musik av Win som jobbar som bartender på favorithaket Thaime´s

Soptippen Gud glömde

några kilometer utanför Mae Sot ligger det en soptipp, en stor soptipp med allt vad det innebär, lukter, smuts, flugor, lösdrivande hundar och grisar som bökar runt i sopberget varje dag.
På soptippen bor också ca 300 burmeser som flytt undan förföljelse och fattigdom i Burma, de bor ifallfärdiga hyddor som temporärt har snickrats ihop av bambu och sopor, de äter rester de hittar i soporna och de försörjer sig genom att samla plast bland soporna som de sedan säljer vidare för några ynka baht och de lever i ständig rädsla över att den thailändska polisen skall komma dit och arrestera dem och skicka över dem till Burma igen, denna rädsla gör att kvinnorna hellre föder sina barn ute på soptippen än tar sig till sjukhuset för att få vård.

jag följde med Frida ut till soptippen en dag för att se hur de lever. Frida har tillsammans med några andra anordnaten målarkurs för barnen som undervisas i målning av en burmesisk konstnär här i Mae Sot, tanken är sedan att anordna en venissage för att kunna samla in pengar till de boende på soptippen.

det var en upplevelse att få se det med egna ögon och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken inför all misär och smutsmen samtidigt så finns det så mycket liv och glädje i alla barnen att det är svårt att ta in och ännu svårare att förmedla den känslan till er. Det finns så mycket man vill göra men resurserna är minst sagt begränsade och känslan av att arbeta i uppförsbacke är uttröttade men samtidigt stimulerande,och får en att vilja kämpa ännu hårdare.

hyllningarna flödar

detta är lite av ett utlovat hyllningstal till Robin och Sara som igår övergav oss här i Mae Sot för att åka till Bangkok och sedan hem till Sverige. Jag är lite sur idag, jag hade ju vant mig vid att ha er här och att någon av er skjutsade runt på mig. I allafall så var det super att ni var här, ni är underbara båda två och jag har haft det så bra med er, tusen tack! ( robin, du förstår väl att jag sitter på khrungs och dricker pripps blå i detta ögonblick, de plockade fram dem så fort du hade åkt..)

som ett barn på julafton

just nu är jag larvigt glad! jag har en sprillans ny dator! äntligen!

efter många om och men hämtade jag igår min gamla dator som skulle fixas, och den funkade galant! i fem minuter. Sen var det samma visa igen, pip pip och hejdå. kände att jag inte orkade vänta längre och en dator behöver jag verkligen, så idag drog jag med Robin som skulle användas som konsult och expert, efter en viss tids tittande och vändande och inspekterande bestämade jag mig för för en compaq(det var ungefär vad de hade) och sedan skulle det installeras och grejas i affären, så sammanlagt spenderade vi två timmar i affären, men nu har jag äntligen en ny dator! tjejerna på kontoret är mycket imponerade av underverket och hjälpte mig att packa upp och inspektera och kom sedan till slutsatsen att ja gjort ett bra köp.

återkommer i morgon igen, nu är det hög tid för middag!

stackars mig...

precis när man kommer in på kontoret.

måndag idag och det innebar att jag undervisade tjejerna i morse och det rullade på bra, vi hade lite engelska och pratade om vad de ville lära sig osv och de var mest intresserade av politik, demokrati, läsa och skriva engelska och så införde vi filmvisning på fredagar till allas glädje, även min...nu behöver jag bara ta mig till det ställe som utformar undervisnings material här i Mae Sot, deras material är anpassat till de som är här och det känns ju vettigare än att de ska lära sig hur man beställer mat i Paris.

tyvärr har jag blivit sjuk i efterdyningarna av Song Kran och var och varannan person går runt och snorar, men jag har försökt kurerat mig med två glassar idag och ska satsa på en tidig sänggång, men först ska vi ut på middag med Robin och Sara som kom i morse.

Igår var vi på middag på DPNS, vilket är Burmas motsvarighet till de underbara sossarna i Sverige och det var ordförande själv som lagade burmesisk mat och det var verkligen jättegott.

nu tänker jag inte skriva mer idag, totalt oinspirerad.

fortfarande semester

songkran firande med vatten i massor, känns extraschysst att en kille har en hel lastbil och bara pumpar ut vatten över folkmassorna..
en liten parad genom staden, men uppklädda deltagare.
bartendrarna på Thaime´s i traditionella Longys, som bärs av både tjejer och killar.

nu är det söndag förmiddag och jag sitter pa Hazel, ett helt underbart café med air condition och WiFi och jag tror att jag kommer att spendera många timmar här de närmaste månaderna. Carina sitter här med mig så jag passade på att låna hennes dator några minuter. Jag börjar känns mig väldigt handikappad utan dator och har just nu en liten diskussion i mitt huvud hurvida jag ska köpa ny dator eller inte, min dator är skit och har inte ens wireless och jag hade ända tänkt köpa en ny när jag kommer hem och de är ju faktiskt mycket billigare här, det ända som är ett problem är ju att ställa om så jag kan ha åäö, men det ska visst gå...hmmm, jag tror nog att nydator sidan kommer att vinna.

eftersom att jag fortfarande har semester så har jag inte gjort mycket vettigt de senaste dagarna, mest svettats, shoppat, ätit och druckit en och annan öl till. känns egentligen väldigt skönt att ha varit ledig en stund och det känns väldigt mycket svensk sommar när man på kvällarna har tagit cykeln in till stan, helt underbart. det enda trista är när man cyklar hem på natten och ett koppel lösa hundar jagar en, då gå det undan i svängarna.

till min stora lycka har jag upptäckt att glass bilen kommer flera gånger om dagen, eller glassbilen är väl kanske att övedriva, det är ju en moppe med en frysbox, ialla fall så är jag rädd att jag kommer att missbruka den, tänk när man sitter på verandan på kontoret och svettas och så kommer glassmoppen och stannar utanför, mycket glass kommer det att bli.

i fredags var vi på fredagsmarknaden som är relativt nära kontoret, vi fick till och med oss två av tjejerna från WIP, de lämnar inte ofta kontoret där de också bor pga säkerhetsskäl.

de är så söta tjejerna när de ropar; teacher, teacher. det börjar alltid med att säga teacher när de ska säga något till mig oh de skämmer bort mig med att säga; teacher, you look very beautiful, varje dag. jag är säker på att de försöker ställa sig in men iallafall...

i morgon kommer Robin och Sara, de jag träffade i Bangkok, de kände sig inte rikigt klara med Mae Sot och det ska bli jättekul att de kommer!

i morgon börjar jag att undervisa och jag har lagt upp veckans lektioner på ett ungefär, vi får se hur länge den planeringen håller, det tar säkert ett tag innan jag får grepp om läget, i morgon börjar vi iallafall med engelska och sedan ska de få läxa till tisdagen att skiva om sig själva och sedan hålla ett föredrag om det hela inför klassen, tänkte att det var ett bra sätt för mig att få lära känna tjejerna.

på begäran: +66879903905

ta det lugnt i vårvädret!
här är det olidligt varmt, det är som varmast just nu och till och med burmeserna tycker att det är väldigt varmt.

Pa plats

här sover jag på en plastmatta, vilket är thailands motsvarighet till hästens skulle jag tro, kanske inte riktigt lika mjuk och skön, men jag sover gott ändå.
detta är den lilla gården som jag har utsikt ifrån huset jag sover.
här kommer en bild på toaletten/duschen. duscha gör man genom att hälla skopor med vatten över sig, mycket skönt när det är varmt, mindre skönt när det är kallt ute eftersom att det bara finns kallvatten.

nu ar jag pa plats sedan nagra dagar och trivs redan kanon!! precis det jag var radd for, kommer aldrig vilja aka hem. bade Frida och Carina ( de tva andra svenskarna i staden och tillika burma-utskottare som jag) har senare lagt sina resor hem senare an planerat sa jag och Carina aker hem ungefar samtidigt.

iallafall sa bor jag nu i ett hus pa cykelavstand fran stan med tva burmes tjejer, till och med ett eget rum har jag och det ar alltid skont, sedan ar det ca 20 meter till SYCB (students and youth congress of Burma, som ar en paraplyorganisation for politiska organisationer med 15 medlemsorganisationer) dar jag ska undervisa tjejer som gar ett women internship program och hjalpa till med arbetet pa kontoret.

de forsta dagarna har det inte hant sa mycket eftersom att det fortfarande ar holiday och jag har spenderat tid med tjejerna pa kontoret, som alsolut envisas med att kalla mig teacher, men borjar vanja mig sa smatt, och sa har jag hangt med Carina och Frida och upptackt stan och atit och tagit en och annan ol.

igar var vi pa Thaime's bar ( ni fattar va? thai och burmes i ett, supersmart!) och efter att ha gett upp alla forsok att undevika vattnet, som fortfarande har flodat, gav vi oss in i vatten kriget med alla andra pa baren och dansande pa gatarn kastade vi vatten pa allt och alla tills solen gick ner och det blev for kyligt att vara dyblot och sedan akte vi hem o bytte om for att fortsatta kvallen, lite torrare. Sa jakla mycket trevliga mannikskor har jag traffat under dessa dagar och alla ar har for att arbeta for samma sak, underbart!

tyvarr har min dator pajat saklart, lamnade in den pa service idag och for den ynkliga kontnaden 100 kronor skulle de formatera om den och installera in windows xp o office, sa tyvarr kan jag inte lagga upp nagra bilder forren dess.

i morgonsoffan pa tv4 deltog Mona Sahlin och tva munkar jag traffade i Geneve, kolla garna.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.381506 , tyvarr far jag inte upp det sjalv och kan inte kommentera inlagget...

nu ska jag sla min ner pa verandan med lite burmesiskt te och lasa en bok innan middag ikvall.

mot Mae sot

igar lamnade Carro Bangkok for att styra kosan hemat sverige efter 1 ar i Thailand och igar kom ocksa Robin och Sara, tva journaliststudenter som ar i Thailand och fotar och skriver sitt avslutningsarbete och da varit i mae sot och traffade dar Carro.
Pa dagen var planen att vi skulle ta oss en en helgmarknad som ligger en litenbit utanfor staden men efter att ha forskot ta oss fran Khao San Road till en taxi fick vi ge upp, det slutade bara med att vi
kom hem och var helt tackt i lera fran topp till ta, och da menar jag helt tackta. man ska smeta lera i ansiktet pa de man moter ocksa far god lycka precis som med vattnet och detta tar alla pa storsta allvar, sakskilt thailandarna givetvis, och alla thaikillar ar ju inte dummare an att de inser att de har chansen att ta pa vasterlandska tjejer utan att det blir slagsmal, sa hela mitt ansikte var inpackat i lera nar vi tagit oss tillbaka till hotellet.
pa kvallen firade vi av Carro och fortsatte sedan sjalva ut och dansade nagra timmar till utmarkt thai cover band.

idag bestamde jag mig for att folja med Robin ut pa gatan som skulle forsoka fota lite pa festivalen, detta fick jag angra visade det sig. eftersom att jag ganska snart var helt genomdrankt, folk haller hinkar med vatten pa en och gatan ar ett enda myller av folk som sakta ror sig framat och varenda jakel har nagon form av vattenpistol eller bara en hink. Till saken hor ju att jag har checkat ut fran mitt hotell och forvararmitt bagage i deras bagagerum och kommer darfor inte at mina klader sa jag har forsokt sitta i solen och torka en stund nu, men det ar inte sa latt nar till och med ens underklader ar blota och jg vill helst torka innan jag ikvall satter mig pa nattbussen till MaeSot och ska sova i air con som ar dragen pa full speed.

Utanfor hotellfonstret kl 16.00

Song Kran

jag har precis varit pa massage i 1,5 tim och pa prislistan fanns det nagot som hette Herbal Massage ' - det later spannande, det testar jag'- tankte jag. Det visade sig att det innebar att tjejen anvande farska orter i knyten som hon forvarade i kokande vatten som hon sedan praktiskt taget misshandlade mig med i langom lang stund. resultatet blev att jag var helt gul over hela kroppen, ungefar som att jag plotsligt insjuknat i gulsot eller liknande, tack och lov fick jag duscha bort det hela efter en halvtimma och jag har nastan atergatt till normal hudfarg, forutom vissa roda partier som jag inte vet om det beror pa att jag blivit skallad med kokhett vatten eller sedan jag lag vid poolen i morse, vitast av alla.

utanfor hotellt pa gatan har folk gatt banans, det kryllar med folk och alla ar utrostade med vattenpistoler, det gar inte att ga ut utan at bli helt sjoblot och gatan som annars bestar av massor med stand av klader och dylikt bestar nu bara av galningar i alla aldrar och nationaliteter utrostade med vattenpistoler och hinkar. de haller aven pa att bygga upp nagon form av scen ute pa gatan sa jag antar att det ikvall kommer vara nagon form av musikframtradande.

fortfarande i Bangkok

igår återvände vi till MBK för ytterligare lite shopping och Carro köpte Converse dojjor, och det gjorde mig lite konfunderad, vi var nämligen inne i en sko affär med riktiga märkeskläder, Adidas skor kostade 600 kronor och det är väl vad de kostar i Sverige, men Converse kostade bara 180 kronor, min teori är nu att i Sverige är de ena jävlar på att ta överpris på just Converse. Det kommer troligvis slinka ner både ett och två par i min resväska när jag åker hem. På kvällen gick vi på bio, VIP bio, för en femtiolapp fick man en fruktansvärt äckligt grön välkomstdrink och jättehärliga biostolar som var så breda att jag kunde krypa upp ordentligt, kändes som att krypa upp i soffan hemma ungefär, till det fick man givetvis en stor filt eftersom att de inte tycker att less is more när det kommer till air con och hela biosalongen var iskall.

jag gjorde även ett stopp på busstationen för att köpa biljett till min resa till Mae Sot. Bussstationen låg ganska långt borta och jag fick ta skytrain en bra bit och sedan moppe sista biten, det är något befriande över att sitta bak på en moppe som drar på ordentligt på den stora motorvägen, körandes kors och tvärs, och man vet att om man skulle krascha skulle man förmodligen dö på stubinen eftersom att shorts och linne inte är så skyddande, men skönt är det med solen som gassar ovan en. Såklart fanns det inte en biljett över till mig eftersom att Song Kran börjar i morgon och alla vill hem till släktingar och bara allmänt fly Bangkok, så jag fick en biljett till måndag kväll. Det första jag sedan gjorde var att ta mig till Khao San Road (backpacking gatan) för att jag hade tröttnat på att krypa runt och jaga kackerlackor med flip floppen på kvällen innan sängdags och längtade till det hotell som jag bodde på sist när jag var på väg hemåt, lyckligtvis lyckades jag diskutera mig till en överenskomelse så Carro kunde ta med sig katt och idag bytte vi hotell och nu har jag precis legat vid poolen och haft det skönt en stund och läst.

Idag tog åkte jag och hämtade mitt pass på Burma ambassaden och det känns som jag har tillbringat åtskilliga timmar i en taxi de senaste dagarna, iallafall så åkte jag med en väldigt trevlig chaufför som frågade vad en liter bensin kostade i Sverige, jag chansade på ungefär 60 baht (12 kr) och han blev alldeles bestört, här kostade en liter 33 baht och tre liter för 100 baht (20 kr), jag blev lite förvånad, trodde nog att bensinen skulle vara billigare ändå här.

visum till Burma - check.

Borjan pa resan

nu ar jag antligen framme i Bangkok sedan nagra dagar och resan hit gick relativt smartfritt, val framme pa arlanda visade det sig att mitt plan till London var tva timmar forsenat och ovriga plan till London installda, men det fixade de snabbt i receptionen och hade redan bokat om mig pa ett Finnair plan ( de jag hade undvikit att boka resan med eftersom att jag flog med dem sist och inte var sakskilt nojd...) det resulterade i att jag kom till Bangkok ca 6 timmar tidigare an jag skulle ha gjort. Underbart tankte jag och akte till hotellet och lassade av mina saker och haffade sedan en taxi for att aka till Burmas ambassad for att skaffa visum, sjalvklart var det stangt p.g.a holiday.

Istallet akte jag givetvis till Starbucks, det kanske ar det basta stallet pa jorden!
I gar kom Carro, tjejen jag ska byta av, hon har varit har ett ar nu och min vistelse pa tre manader kanns ganska kort plotsligt. I gar atervande jag till ambassaden och satt i en mycket trevlig och helt ologisk ko, den rorde sig i slow motion, och halv fyra stangde gubben bakom luckan helt enkelt igen och gick hem, sa det vara bara att atervanda i morse och satta sig i samma ko med samma manniskor som satt dar igar, efter nagon timma kom jag i allafall fram och kunde lamna in mitt pass och visum ansokningar och forhoppningsvis far jag mitt visum och kan aka till Mae Sot pa fredag kvall. Pa lordag borjar namligen Song Kran, buddhisternas nyar och tillika galen vatten festival. Man gar helt enkelt runt och kastar vatten pa varandra och toppar det med lite mjol for lycka.

Nu sitter jag pa MBK, den galet stor sjuvanings shoppingcentret, jag har varit hos tandlakaren for 160kr och Carro sitter hos Tony and Guy frisoren och klipper och fargar for nagra hundringar, vi har aven kopt pa oss ett lager filmer for kvallen.

och just ja, det ar minst 30 grader och solen skiner!!